Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kläder och språkvetenskap. Av Erik Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BJÖRKMAN
där kulturförhållandena äro dunkla,
språkforskningen kasta sitt ljus över dem.
För dylik
kulturhistorisk-språkveten-skaplig forskning har intresset under de
senare årtiondena blivit allt livligare;
och om detta intresse bär en åt detta
studium enkom ägnad vetenskaplig
tidskrift »Wörter und Sachen» tillräckligt
vittnesbörd.
Benämningarna på våra klädesplagg
kunna i så måtto göra anspråk på ett
särskilt intresse, som de härstamma från
de mest skilda epoker, de avlägsnaste
såväl som de modernaste.
Vi veta, hurusom kläder mer än
många andra mänskliga ting äro
underkastade modets växlingar. Detta gäller
i ännu högre grad om damernas än om
herrarnas dräkt. De för varje säsong
införda nyheterna i damernas garderob
ha ofta med sig nya begrepp och nya
namn. Det är ytterst tvivelaktigt,
huruvida en beskrivning av damernas
toaletter vid en hovbal för IOO år sedan
skulle förstås av nutidens sömmerskor
eller damskräddare.
Den invecklade nomenklaturen och
mekanismen inom damskräddarefacket
kan naturligtvis endast behandlas av en
i alla dessa mysterier invigd person —
än svårare bleve en historisk och
språkvetenskaplig framställning av dessa ting
och deras namn. Ämnet kanske kunde
lämpa sig för en doktorsavhandling för
en ung dam, som intresserar sig både
för språkvetenskap, kulturhistoria — och
damkläder.
Liksom de olika dammoderna
härstamma från utlandet, särskilt
Frankrike, så äro de flesta termerna inom
detta fack, som bekant, av franskt
ursprung.
Här ha vi att endast tillfälligtvis
vidröra damkläderna och i stället ägna
vår uppmärksamhet åt ett ämne med
mindre detaljrikedom och enklare sam-
mansättning: herrkläderna, särskilt några
bland de ting och benämningar som
nu för tiden äro brukliga.
Det finnes ett herrplagg, vars namn
under vissa tider varit »tabu», d. v. s.
icke fått nämnas i städat sällskap och
som mången även i våra dagar drager
sig för att tala om, åtminstone då
damer äro närvarande. Det kanske är
bäst att först undanstöka detta ominösa
plagg: benkläderna.
Detta har i de flesta språk flera
namn och det ena har ibland varit
modernare och finare än det andra. Men
vad som är modernt och anständigt i
dag, blir lätt omodernt och opassande i
morgon, icke emedan namnen i sig själva
äro fula, utan emedan den benämning,
ofta en eufemism, som man begagnar
sig av, lätt blir utsliten, vardaglig,
vulgär, då den kommit så långt i bruk,
att man börjar uppfatta den som det
ordinära namnet för detta intima och
diskreta plagg.
»De onämnbara» — de som levat
tillräckligt länge, kunna nog bevittna,
att detta namn stötvis dykt upp och
stundom åter avtagit i bruklighet i både
tal och skrift. De veta också, vilket
slags folk, som med förkärlek använder
denna utväg att slippa med sitt rätta
namn beteckna det farliga plagget, då
de nödgats tala om det; och de minnas
också tider, då detta eufemistiska namn
var obligatoriskt, om man ej kunde
undvika att tala om saken. — Och i de
romaner som skrevos i våra
morföräldrars tid var det under vissa årtionden
måhända hart när det enda brukliga ordet.
Den överskylande termen är dock
icke någon svensk uppfinning. Redan
på 1700-talet begagnade man sig i
England av uttrycket »the inexpressibles»
såsom en nödfallsutväg, då man måste
tala om »so vulgär a garment». På
1880-talet dyker den humoristiska eu-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
