Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Leopold och Anjala-förräderiet. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEOPOLD OCH A N J A L A-F 0 R R Ä D E R I E T
också mycket riktigt ganska snart var
djupt inne i ränkerna. Han upptog de
missnöjdas krav på omedelbar riksdag,
utrymde trots bestämt förbud i
instruktionen den viktiga positionen vid
Högfors, inlät sig på förhandlingar med
ryssarna, sammanträffade t. o. m. med
Sprengtporten. Han hade vid denna tid
stora planer att i spetsen för arméen i
Stockholm fordra riksdag. »Med
armeen i det tillstånd den nu är, kan jag
våga allt», skriver han till sin vän Bonde.
I den första versionen finnas en del
vändningar som försvunnit i trycket,
vilka göra saken ännu tydligare. Odén
säger bl. a.:
Den krona skall bli tung, han lånar glans att
bära
Och han skall köpa dyrt det sena namn av stor.
Leopold har sålunda i Asmun
tecknat hertig Karl, men han har samtidigt
gjort honom till en symbol och ledare
för hela Anjala-rörelsen, vilket han icke
var. Andra akten börjar med en
sammansvärjningsscen, som helt enkelt för
oss in i Anjala-lägret. Asmun är de
sammansvurnas chef, och han
deklamerar här i granna alexandriner hela det
kända programmet, ansluter sig så nära
till händelserna att vi kunna plocka ut
de politiska slagorden ur versen. Redan
i första aktens första seen började
Asmun, som jag nyss nämnde, tala
An-jala-språk. Han slutade sitt upproriska
tal till Odén:
Räds för dig sjelf. Du vet at Schyten ej
förlåter.
Men räkna på hans blod, så snart et fosterland
Och äran gifva lag, at han det rinna låter.
Dit går han: längre ej: han har ej andra band.
I »Avertissementet» av den 25 aug.,
Anjala-männens upprop till sina
kamrater inom hela svenska arméen, heter det,
att arméen velat förhöra sig om
Rysslands avsikter. Om de vore fredliga
skulle man förhandla direkt (»lemna Na-
tionens ombud tillfälle till negotiation
om fred»), vore de åter fientliga, så
försäkrade man sig beredd att »inom eller
utom Rikets gränser, med lif och blod
försvara Konungen och Fäderneslandet».
Ännu tydligare komma
upprorsmännens tankar fram här i andra aktens
sammansvärjningsscen. Asmun talar:
Den dagen, tappra folk, jag äntlig stundad ser,
Som lofvar Asmun hämd, och friheten åt er.
Då er och min tyrann, från spetsen af sin lycka,
Skall störtas i det stoft, i det förakt igen
Hvarur han höjde sig at Schytien undertrycka.
Pompé har hämnat oss, i brist af himmelen.
Ty tänken ej om Rom mot våra klyftor ljungar,
At ämnet för des hat et folk af herdar är,
Af lika bortgömt namn, som inskränkta begär;
Des högmod ser ej oss, des blixt är gjord för
Kungar,
Och Rom förföljer ej den ej en krona bär.
De sista verserna äro en direkt
översättning av Katarinas manifest, vilket
Jägerhorn hade med som svar till
An-jala-männen, och där det betonas att
»äfven nu, då det orättmätigaste och mäst
obefogade krig af Konungen i Sverige
blifvit emot henne upvväckt, har dock
Kejsarinnan fullkomligen vetat åtskilja
Regentens böjelser ifrån des undersåtares».
Asmun fortsätter sin uppvigling mot
Odén, tyrannen, som förstört skyternas
gamla frihet. Upprorsmännens svärmeri
för tiden före 1772 gör sig här
otvetydigt gällande, deras längtan tillbaka till
riksdagsenväldets och partilivets dagar:
Må Odén, om han kan, den svaga thron
försvara
Som han med svek förvärft och ägt med
öfvermod;
Men köpom ej för vårt och våra söners blod,
Den nedriga förtjenst at längre trälar vara.
En dödlig Gudars rum för oförsynt beklätt,
Ur gruset af hans thron vi gå at återföra
Den fordna jämlikhet som var vår första rätt,
Och med vårt fordna skick af lag och
lefnadssätt,
Det lugn naturen ger och Konungar förstöra.
Rom bjuder oss sitt skydd, Rom lånar oss sin
här
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
