Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Leopold och Anjala-förräderiet. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEOPOLD OCH A N J A L A-F 0 R R Ä D E R I E T
dessa hinner just så långt som
handlingen i den samtida verkligheten hunnit
till årets slut. Både Odén och Gustaf III
ha ordnat sitt försvar mot övermakten,
och striden skall just bryta ut.
Odens patos är Gustaf III:s patos.
Han skall segra eller dö:
En vis kan äga val af lugnet eller vådan;
Men Odén tänka bör som Kung, — och dö
som sådan!
Gustaf III fällde just detta yttrande
till Armfelt: »Ni skall ej kunna
förebrå mig. att jag ej dött som konung!»
Till Pompé säger Odén också:
Nej, Odén är ej feg, din vän sig ej bedrar.
Den är ej det, som dömd at spirans mödor
bära,
Ger alt åt folkets väl, och intet åt sin ära.
Med kronan och mitt lif på spetsen af min lans
Ännu af kämpar följd, som blott min vink
begära,
Jag kunde sälja dyrt en seger, oin den vans,
Jag kunde trotsa Rom, och dö som Kung, med
glans.
Tro mig: för en regent, hvars rätt man gått at
kränka,
Är lifvet intet det som kostar mäst at skänka.
I detta heroiska ljus ville Gustaf III
se sig själv, när han slog sina stora slag,
och Leopold visste vad han gjorde, när
han formade dessa rader, som skulle
tjusa Siri Brahes höge författare icke
minst när de följdes av applådekot från
den kungatrogna publiken på
Stockholms teater.
Ännu ett drag förtjänar att observeras.
Odén har i det sista kungens överlägsna
politiska regissörskonst. För Gustaf III
var det danska kriget den avgörande
dramatiska poängen, som han utnyttjade
med raffinerad skicklighet och en
dramaturgs hänförelse för handlingen. I
tragedien blir den återvändande Yngve
Odens hopp, och han tar själv detta
moment i sin regissörshand. Yngve får
icke visa sig genast i slagets början,
fastän han redan har kommit. Han skall
komma fram i glänsande heroisk karriär
och ta det rätta ögonblicket för sin
entré alldeles som Gustaf själv, när han
plötsligt en dag stod i Stockholm:
Blif okänd, som du är, af intet öga sedd.
Men hastigt, blixten lik, at bryta fram, beredd,
Då redan här mot här du ser i fältet nät a,
Då lans mot lans är sträckt, då sköld mot sköld
är vänd,
Då kom, då blixtra fram, då, som af himlen
sänd,
Med undret af din röst de svurnas tropp
förfära,
Och lifva segrens mod med visshet om dess ära.
Detta är ju just den bild av Gustaf
III som gustavianerna sedan gjorde
traditionell. Man kan icke taga miste om
modellen. »Med undret av sin röst»
skall Sigurd vinna segern, på samma
sätt Gustaf III var van att vinna den
vid sitt livs stora tillfällen. »Konungens
starka välljudande röst, utbildad enligt
deklamationens strängaste fordringar,
utövade», säger Beskow i en skildring av
Svenska Akademiens instiftelsehögtid,
»en magisk verkan på alla åhörare», och
Gustaf Fredrik Gyllenborg började sitt
inträdestal vid samma tillfälle med de
betecknande orden: »Då allas öron ännu
äro uppfyllda, alla sinnen intagne, alla
hjärtan upprörde av vår höge
Beskyddares stämma...» Själv skriver
Leopold till Odens förste framställare, de
Broen: »Hör Konungen tala. Det är
Scholan. Imitera hans deklamation: Se
hans åtbörder, sätt dem i sitt spel.»
Odén var Gustaf III själv och blev det
även på scenen.
s *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
