- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
83

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Warburg som litteraturhistoriker. Några minnesord. Av Martin Lamm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARL WARBURG SOM LITTERATURHISTORIKER

I förordet till Johan Gabriel Richert
säger Warburg sig ha velat låta »den
skildrade personen så vidt möjligt,
framträda genom sina egna uttalanden», »i
likhet med vad fallet är i de engelska
monografier, som ofta bära tilläggstiteln
’Life and Letters’». Det är lätt att se,
att dessa klassiska engelska monografier
redan långt tidigare varit hans mönster.
Hans författarbiografier äga deras episka
bredd, deras strävan efter säker
dokumentering och omutlig objektivitet. Han
skyr lika litet som sina förebilder att
genom införandet av brev och dikter
förläna skildringen fyllighet, även med risk
att spränga kompositionen.

Denna engelska form av
levnadsskildring kan understundom urarta till en
obehaglig blandning av torr krönika
och dokumentsamling. Hos Warburg
kom den aldrig att göra det. Hans
brinnande intresse för de personligheter han
skildrade, hans vidsträckta kännedom om
de tidsförhållanden, under vilka de
uppträdde, hans suveräna behärskande av
handskriftsmaterialet och icke minst hans
lediga och medryckande, om också ej
konstnärligt utdanade stil, allt bidrog
att skänka liv och fart åt hans
framställningar. Även då han gör ganska
länga utvikningar, får läsaren ej intryck
av longörer.

Till detta resultat bidrog också den
osparda möda, som Warburg nedlade
på förarbetena till sina verk. Det föll
honom aldrig in att nöja sig med att
sammanställa lättillgängligt material och
trösta sig med att fullständighet i
dokumenteringen dock alltid måste förbliva
ett orealiserbart önskemål. Han
kontrollerade alla uppgifter med stöd av akter, han
genomletade alla offentliga och privata
arkiv för att finna brev eller diktalster. Han
drog sig aldrig för att offra veckors
möda på att utreda en enda dunkel
punkt av sin hjältes liv och fann sig

rikligt belönad, om en resa till ett
utländskt bibliotek inbragte honom ett par
torftiga notiser. Till följd av dessa
grundliga förarbeten kunde han sedan
vid utarbetandet av verken sovra ut det,
som han själv ansåg mest karakteristiskt
och betydelsefullt. Den embarras de
richesse i fråga om materialet, i vilken
han ständigt befann sig — även då det
gällde personligheter, som lämnat så litet
handskriftsbagage efter sig som fru
Lenngren eller Lidner — kunde kanske ibland
störa framställningens enhetlighet, men
bevarade honom å andra sidan från
ensidighet i omdömena och från de
förhastade teorier, till vilka ett sparsamt
material ofta lockar en fantasifylld
forskare. Han lämnade aldrig sina
förstudier utan att kunna säga sig, att han
begagnat sig av allt åtkomligt material,
och den som några gånger haft
tillfälle att syssla med skalder, vilkas
biografi Warburg tecknat, har snart
kommit till insikt om det hopplösa i att
göra någon större efterskörd på
områden, som så grundligt rensopats. För
den yngre forskningen ha därför
Warburgs monografier ofta fått göra tjänst
som källskrifter för mer speciella
litterära eller psykologiska analyser av de
behandlade författarna eller deras verk.

Inom svensk litteraturhistoria
betecknade dessa monografier i viss mån en
ny form. Den moderna litterära
levnadsteckningen har hos oss utgått ur
det akademiska äreminnet, och ehuru
den — särskilt hos Böttiger — hade
börjat att i någon utsträckning
applicera den historiska forskningens metoder,
var den dock ända fram till Warburgs
uppträdande behäftad med brister, som i hög
grad reducerade dess vetenskapliga värde.
Man hade ännu kvar böjelsen för
panegyrisk retorik, man utfyllde luckorna i
den biografiska forskningen med
novel-listiska fantasier och banala estetiska

»3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free