Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
övergå till privatuppdrag och som nu som
begravningsreferent under namn av hyenan
längtar att stiga upp ur denna dy med
någon av de illaluktande gasbubblor, som
då och då höja sig mot ytan. I detta
sällskap inträder den nyutsläppte Martin
Myren till stor fröjd ej minst för
uppasser-skan Olga—fru Constance Byström, vilken
med sitt exuberanta temperament, sina
flatskratt och sina »köss mig» lyckats skaffa
sig tre oäkta barn.
Det var ett stycke godt och intelligent
skådespeleri, då Olga nästan storknande av
förtjusning och avundsjukt hat fått höra,
att det barn fröken von Tressler
omedelbart före sin död givit liv åt var Martins,
och hon gav luft åt sina underklassiga
känslor i ett kanske alltför generellt uttryck:
»Svin är dom där fina fröknarna och mycket
värre än vi». Martin blev litet undersam,
då han fick höra, att Alfhild dött, men
underrättelsen om att barnet ett par timmar
efter födelsen avlidit kom som ett gladt
bådskap till Hermansen. »Vet ni», ropar
han till den lilla skaran, »vi sätta Martin
på aktier, för här kan bli pengar.»
I den sista akten har Hermansen det
ansvarsfulla och taktkrävande uppdraget att
i sällskap med den kostligt uppriggade
kusken och sörjande fadern infinna sig
hos advokat och fru Borgen på Granberg.
Med en obetalbar blandning av salvelse
och gemenhet meddelar Hermansen, att
han kommer med anspråk. »Vi ha väl
lag och rätt häri landet», säger fru Borgen,
varpå han förtjust svarar: »Ja, vi ha i detta
fall den lag ni så vältaligt verkat för»,
påminnande om den häftiga diskussion då
Hermansen som student på sin tid förde
fru Borgen till talarstolen. Efter den nya
lagen skulle Granberg och 750,000 kronor
alltså ärvas av kusken och ganska
tillfälligtvis barnafadern Martin Myren. Dura lex
sed lex, få vi säga, vi som icke
principiellt anse det vara rätt, att det går galet
för kapitalister, och mycket väl vetande,
att alla mänskliga lagar äro ofullkomliga,
att mycken orätt haft gammal hävd och
att sakkunniga jurister väl i huvudsak i
Norge liksom också i Sverige presiderat vid
lagens tillkomst, men i alla fall undra om
ej en viss abstrakt idealistisk synpunkt i
politiska och sociala ting kan medföra
olyckliga följder. Matematiskt intresserade —
ideella och finansiella sådana äro ganska van-
Fot. F. Flcdin.
TÖRE SVENNBERG SOM
HERMANSEN I TVÅ VÄRLDAR.
liga — kunna med probabilitetskalkyl kanske
räkna ut, hur relativt sällan en dylik
otrevlighet kan inträffa i ett land på sex
millioner, ty vi själva få väl snart också den
förbättring av vår nyss antagna lag om
oäkta barns arvsrätt, att också det fall kan
inträffa här i Sverige, som nu förlagts till
det politiskt mer »utvecklade» broderlandet,
så att, om så illa skulle åtbära, att en rik
flicka får barn med en tjuv och barnet
dör omedelbart efter moderns nedkomst,
tjuven skall ha företräde framför flickans
släktingar och s. k. kapitalisttjuvar.
Emellertid har herr Wiers-Jensen
påpekat, att det inte måtte vara riktigt bra
med den nya norska lagen och gjort detta
i en pjäs, som jag åtminstone såg med
ovanligt stort intresse. Där funnos
människor, som talade och kände som sådana,
och skådespelet var dessutom synnerligen
väl byggt.
Om också herr Svennberg tog första
priset — den ton, med vilken han uttalade,
att ett »eråtiskt» förhållande, ett förhållande
som han var »den sista att vilja döma»,
uppstått mellan fröken Alfhild von Tressler
och Martin Myren, var obetalbar — så
var dock även samspelet alldeles ovanligt
godt; nästan alla gjorde sitt bästa och
lyckades. I hjältinnans lilla roll var fröken
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
