- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
127

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Per Hallströms konungadramer. Av Fredrik Böök. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PER HALLSTRÖMS KONUNGADRAMER

Av FREDRIK BÖÖK
II

BYGGNAD och stil sluter sig
Gustaf den tredje nära till
»Karl den elfte» : det är två
syskondramer. Även om »Gustaf
den tredje» gäller det, att det är en
historisk karaktärsstudie i skådespelets form.

Första akten är alldeles överlägsen. Den
spelar på hack teatern på Drottningholm och
ger oss Gustaf den tredje i det ögonblick, då
han tar det avgörande steget mot
revolutionen: han träffar sina avtal med
Sprengtporten och Toll, samtidigt med att han
repeterar en antik tragedi. De spionerande
rådsherrarna urskilja ingenting annat än
den sysslolöses teatraliska divertissemanger,
de ana icke att det fosterländska patos, som
brinner i alexandrinerna, är kungens egna
och innersta passion, att den leende och
spefulle aktören är fullt beredd att spela
det stora spelet om krona och liv. Det
är omöjligt att ge en sannare, vackrare
och spirituellare bild av Gustaf den tredje.
Han står där, ung och äventyrsälskande,
otålig och intrigant, man skymtar hans
fel, men i detta ögonblick te de sig alla
som dygder. Han är smidig och hal, men
tack vare det triumferar han över de
klumpiga forsåten, han är frivol, men han måste
visa sig sådan för att icke bli röjd, han
njuter av sin egen pose och av
deklamationens ståtliga tirader, men midt i
pjäsen kvävs hans röst av den djupa och
äkta rörelse, som överväldigat honom.
Dubbelheten och förställningen äro honom
blott medel att bringa sin innersta
personlighet till utryck: kallblodig och överlägsen
midt i faran och förvirringen, graciöst lekande
under tyngden av ett fruktansvärdt ansvar
är han på sitt sätt hjälte fullt ut. Gustaf
den tredjes sällsamma väsen är här fattat
med kraft och ställt fram med levande
åskådlighet. Det är ett slags glittrande
poesi över hela denna akt, man ser
puderkornen glänsa i solskenet, och de stolta

alexandrinerna, mera Hallströmska likväl
än gustavianska, stiga och falla som en
springbrunn.

Andra akten är statsvälvningen. Vi få
se kungen med spänstig beslutsamhet gäcka
rådsherrarnas försök att lamslå honom, och
slutligen bevittna vi scenen i högvakten.
I kungens stora tal bryter fram som en
källåder vad som stigit som en konstfull lek i
alexandrinernas springvatten: den
lidelsefulla patriotismen, den lyftande och
värmande drömmen om »en besjälad, seende,
handlande nation, det största skådespel
världen har att visa upp». Det är denna
dröm som Gustaf den tredje söker med
hela sitt väsen, som har fyllt hans dagar
och hans nätter, och i denna stund av
svindlande lycka förverkligas drömmen. När
han rider ut i staden under en klarnande
himmel är han icke bara statsmannen som
lyckats i sin plan eller fältherren som
vunnit en seger, han är poeten som upplevat
inspirationens stora under, som skapat en
seen av fläckfri och oförgänglig skönhet.

Men därmed har dramat också nått sin
peripeti. Poesin är icke verkligheten, det är
vad Gustaf den tredje får erfara i de två
sista akterna. De handla, skulle man
kunna säga, om tillnyktrande^ om
desillusioneringen. Tredje akten är Anjala. Kungen
förblir ensam med sin hänförelse och sin
strålande dröm om ett enigt Sverige, som
skulle kasta arvfienden tillbaka. Rundt
kring honom stå trögheten, dumheten,
håglösheten och småsinnet på vakt. Med sin
sangviniska fantasirikedom har han
felbe-dömt situationen, med sin ytlighet har han
underskattat svårigheterna. Verkligheten,
den motspänstiga och gråa verkligheten,
står färdig att kasta sig över sitt offer,
den kunglige poeten. Förräderiet lyfter
huvudet. Anjala-scenerna ge skarpsinniga
analyser af förräderiets psykologi, frän den
slappa modlösheten hos general Armfelt

Per Hallström: Gustaf den tredje. Historiskt skådespel. Albert Bonniers förlag.

127

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free