Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ruskin och hans verk. Till hundraårsminnet. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUSKIN OCH HANS VERK
RUSKINS BOSTAD PÅ HERNE HILL.
Men Ruskins inflytande sträcker sig
ju långt utöver detta resultat: att ha
gjort konsten till en angelägenhet av
allmän betydelse. Det finns knappast
något av kulturens områden där hans
röst icke gjort sig hörd. Vår tid står
i en större skuld till honom än till någon
annan av sina profeter. Men att
fastställa hans insats är svårare än i något
annat likartat fall. Ty redan hans
personlighet är i mångt och mycket ett
problem. Hans av motsatser förenade
natur, hans ofantliga vetande och i
några avseenden barnsliga begränsning,
hans glödande känsla för de stora
livsvärdena och hans närsynta och ofta
bakvända systematisering av konst
företeelserna, allt gör honom förbryllande
för alla som studera honom och
motbjudande för dem som ha den Taineska
tankeklarheten och begreppsredan till
norm. Han har icke heller hittills råkat
synnerligen väl ut i eftervärldens händer.
De som kommit att syssla med honom
äro antingen välmenande vattenidealister
av det slag som engelsmannen kallar
cranks — särskilt i Amerika har det
varit godt om dem — eller också
vetenskapliga specialister, som ha mycket få
förutsättningar att förstå agitatorn och
predikanten för en högre och renare
kultur. Det bästa som är skrivet om
honom är fortfarande de två stora
levnadsteckningarna, den ena av W. G.
Colling-wood, den andra av E. F. Cook, i
synnerhet den senare ett monument.
Ruskinlitteraturen är för övrigt, på några
undantag när, lika förvirrande som mästaren
själv, utan någon första rangens
tolkning och värdering som centrum. I
Sverige har Ruskin blivit läst men en
smula för sent och i översättningar och
sammanställningar som icke locka till
närmare bekantskap. Dessa böcker med
didaktiska titlar: Huru vi rätt skola
förstå konsten, Vad vi skola älska och
vårda m. fl. äro av material som rörts
ihop från olika böcker till en olla podrida
efter mönster av tysken Jacob Feis’
bearbetningar. Bäst är Ernst Lundquists
översättning av »Sesam och Liljor».
Vad Ruskin tog i arv av sina
föräldrar var väl närmast ett varmt sinne för
naturen, en religiositet som hos de skotska
föräldrarna var kalvinistiskt förhårdnad
men hos honom levande; men vidare tycke
för intellektuella förströelser, böcker och
tavlor. Den expansiva lidelsefulla naturen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
