Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Johan Jolin. Några ord till hundraårsminnet. Av Nils Personne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS PERSONNE
rekommendation av överdirektören i
ge-nerallandtmäterikontoret, överste av
Forsell, hos vilken han var nästan som barn
i huset, blev han antagen till informator
för presidenten Leijonhufvuds son och
snart även där betraktad som en
oumbärlig medlem av familjen. Tack vare
sitt lilla arv och denna förmånliga
kondition kunde han tillbringa åtskilliga
terminer vid universitetet utan att behöva
skuldsätta sig.
Under förra hälften av 1830-talet
levde en student godt på 500 rdr rgs
om året, men mot slutet av årtiondet
började en viss förfining göra sig
gällande, beroende på ett ökat välstånd även
bland borgarklassen. Huvudstaden gick
naturligtvis därvid i spetsen, men
Uppsala följde snart efter. Man fick icke
längre se studenterna vandra omkring
på gatorna i nattrock och pipa annat
än undantagsvis, såsom t. ex. när
docenten Vilhelm Svedelius gjorde sina
morgonpromenader iklädd tofflor,
rödblommig nattrock, med en
bockskinnskrage över axlarna, hatt på huvudet och ett
grönt flor för ansiktet. Jolin beskriver
själv sin klädsel, då han skrev in sig
vid akademien, sålunda: »Jag hade på
mig min bästa blåa frack, gjord hos
Kæding, försedd med silkessammetskrage
och sidensars på uppslagen, jag hade
paillegul väst och vita handskar,
blankläderskor, grå kastorhatt och en
promenadkäpp med förgylld silverknopp.
Jag var med ett ord både i eget och
en hel hop andra skönhetsälskande
människors tycke alldeles förbaskat gentil.»
Samma berömmelse kunde han
emellertid ingalunda undfå för skötandet av
sina studier. Först efter tre år
lyckades han omsider absolvera sin
studentexamen, och sedermera funderade han
lika länge på, om han skulle ta
kameralen. Under tiden skrev han roliga
visor och monologer, deltog ivrigt i
nationsspexen och andra uppsluppna
tillställningar, erhöll Bergfalkska priset för
skaldestycket Borgruinen och blev
snart högt uppburen och värderad inom
de glada kretsarna för sin sant
studentikosa syn på livet. Ett bevis därpå
ha vi bland många andra i Vilhelm
Svedelius’ Levnadsminnen, där han från
sin docenttid berättar:
Jag blev av professor Sellén anmodad att
övertaga en del av latinskrivningen, och
därmed följde även de svenska kriorna, som
skrevos för kameralexamen. Göromålet att
genomläsa och granska dessa skriverier var dödande
tråkigt, men inbringade mynt. — En gång fick
jag en skribent, vars krior voro roliga att läsa
för omväxlingens skull, ty de voro skrivna på
vers. Författaren var en på den tiden ryktbar
man bland studenterna och vilken sedermera
blev en man, vars skrifter svenska allmänheten
har värderat ganska högt. Namnet var Jolin.’
Jo. Jo:s många behagliga
sällskapstalanger gjorde honom särdeles eftersökt
både i Stockholm och Uppsala. Han
spelade fiol och blåste flöjt, han var en
skicklig porträttritare, hade en
märkvärdig lätthet att skriva tillfällighetsvers,
var en högst lyckad kuplettsångare och
därtill verkligt framstående såsom
amatörskådespelare. Sporrad av dessa sina
teatraliska framgångar började Jo. Jo.
nu på fullt allvar tänka på att bli
scenisk konstnär.
Kom så vårkarnevalen 1845, som blev
avgörande för Jo. Jo:s hela framtid.
Valborgsmässoaftonen, vars firande fordom gjorde
epok i de yngre studenternas akademiska
liv, förlorade omkring 1840 icke så litet
av sin betydelse, och festintresset
överflyttades till den följande dagen, nordens
urgamla vårhögtid. 1843 års första maj
blev sålunda firad på Eklundshov med
ett karnevalsskämt, »vars like i
munterhet och liv, i dramatisk omfattning,
storartad ensemble samt fantastiska scener
och upptåg man dittills troligen ej skådat
i Nordanlanden», efter hvad Carl Johan
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
