Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Kvinnor som stigbanare. Av Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KVINNOR SOM STIGBANARE
Av ELLEN KEY[1]
Ännu så länge ha
kvinnorna icke i regeln varit med
om att bygga de stora andliga
samfärdselvägarna i andens
rike, men de ha länge varit vad tyskarna med
ett lyckligt danat ord kalla
Pfadfinderinnen. De ha ibland trampat upp den första
gångstig, på vilken folken — eller
klasserna inom folket — fått en genväg till
varandra, som småningom blivit utbyggd
och livligt befaren. Kvinnliga
resebeskrivare ha bidragit till folkens förståelse av
varandra, kvinnliga forskare ha fört
förflutna tiders människor närmare nutidens
medvetande, kvinnliga diktare ha ej sällan
ökat förståelsen mellan de olika klasserna.
Denna jul har varit rik på
kvinnoböcker, som tillhöra någon av dessa
kategorier. Gurli Linder har i sin bok om
Sällskapslivet under 1880- och 90-talen
med den samtidas förtrolighet och med
saknadens värme framkallat minnen, av vilka
de medlevande bli på samma sätt sorgsna
och värmda. Edla af Klercker har från
1700-talets England fängslande berättat om
Vett och dårskap från ett skede där
mycket av båda stod att finna. En av våra
stigbanare mellan svensk förtid och nutid,
Lotten Dahlgren, har icke till denna jul
haft någon ny bok, men de båda
vetenskapskvinnorna Hilma Borelius och Sigrid
Leijonhufvud ha i böckerna om Brinkman
och Tessin givit ädla frukter av sina mödor.
Den tredje i denna lilla grupp av lärda
kvinnor — Lydia Wahlström — har
överraskat oss med en mycket betydande
roman. Hennes intresse har varit delat
mellan religiösa och erotiska problem, men
de senare, förvånande att säga, ha blivit de
ojämförligt bäst tecknade. Den nu
80-åriga Wilma Lindhé har fortsatt sina
många minnen, A. K. Bergh har utgivit
sin morfars, Kjell Barnekows, anteckningar
från vårt sista krig. Henrika Scheffer,
Lilly Lindvall, Mila Hallman ha kommit
med arbeten, hörande till samma område.
Här är emellertid endast avsikten att
behandla några andra verk inom den
mångfald, som vår litteratur under senaste året
framtett som frukt av kvinnlig forskarmöda.
Att här endast några behandlas beror av
personliga — eller så att säga lokala —
skäl, vilka gjort de böcker, som här nedan
nämnas, för mig särskilt tilldragande.
Den första av dessa har redan vunnit
en stor framgång, nämligen Elin Wägners
Åsa-Hanna. De som skrivit om boken
ha dock icke kunnat erhålla ett så starkt
intryck av den som den här skrivande.
Ty mitt alldeles säregna intresse beror
av att den är förlagd till Småland, det
landskap vars befolkning jag känner sedan
barndomen. Därför har denna bok, vars
framgång i hela landet är försäkrad, åt
mig kanske givit mer än åt andra dess
granskare. Dessa ha förstått och prisat den
i allmänhet. Men de ha icke kunnat känna
den varma ström i själen, som hembygdens
gestalter, skaplynne och tungomål sätta
rörelse hos ett barn av just den bygden
I fråga om allmogeskildringar ha
svenska kvinnor nått högt. Man behöver ej
tänka på den nyare tiden med Ernst
Ahlgrens Skånebilder eller Selma Lagerlöfs
Värmlands- och Dalafolk. Ty vad gåvo
ej redan kvinnor under ännu tidigare
skeden, då Emilie Carléns västkustbilder,
friherrinnan Knorrings »Torparen» och Rosa
Carléns »Tattarens son» utgjorde
ypperliga bidrag till den svenska
[1] Elin Wägner: Åsa-Hanna. Roman. Stockholm, Albert Bonnier.
Maria Holmström: Emilie Flygare-Carlén. Västkustens ryktbara författarinna. Sthlm, Hugo Gebers förlag.
Louise Stenbock: Fröken Ulla och hennes syskon. Smådrag ur en familjehistoria. Stockholm, Hugo
Gebers förlag.
Alice Trolle: Från Östergötland. Stockholm, Åhlén & Åkerlund.
Beatrice Zade: Två systrar. Schillers Lotte och Line. Stockholm, Hugo Gebers förlag.
Elsa de Szasz: Templet på berget. Berättelse från Transsylvanien. Till svenska av Hjördis
Key-Rasmussen. Stockholm, Svenska andelsförlaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0185.html
