Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur Richard Berghs efterlämnade papper - I. Åttiotal och nittiotal i konsten. En dialog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR RICHARD BERGHS EFTERLÄMNADE PAPPER
vaken och hans samvete med honom,
och han kände en frid och fröjd i sin
själ, ty han kände att hans konst, hur
ringa den än tidtals syntes, var den
estetiska sidan av en livsåskådning, som
stormade fram över världen med
famnen öppen mot hela mänskligheten. Det
är detta du kallar underklassrörelse.
Z: Det blev en underklassrörelse.
Det blev en fil av bönder och
potatisland och frukostbord och »giftas» i
underklasshem, och mord i bondstugor och
smuts och tarvlighet, både kroppslig och
själslig, så att man var på väg att få
äckel för allt vad konst heter, då
plötsligt och oväntat en renässans bebådades.
Ah, vilken glädje! Äntligen skulle man
då åter kunna få hoppas på ett liv, där
skönheten och storheten åter fingo
intaga hedersplatsen, där det inte längre
var fråga om skurmadamernas handtverk,
inte ett ideligt räknande av
smutsfläckarna i tak och på borddukar. —
Fjärde ståndets intåg i konsten hade
icke fyllt min själ med andakt, och jag
såg dess försvinnande utför
tempeltrapporna med en känsla av befrielse, som
fyllde mig med varm tacksamhet mot
det nya prästerskapet. Vad är livet
utan storhet, vad är livet utan skönhet?
X: Du ställer skönheten över
sanningen?
Z: Vad är sanning?
X: Vad är skönhet?
Z: Skönhet är en sådan anordning
av naturen eller människan som lyfter
våra sinnen. —
X: Sanning är en sådan
anordning av människan eller konsten som
träffar vårt samvete.
Z: Men behöva dessa två begrepp
utesluta varandra? (Paus.)
X: Men du nämnde storhet! Vad
är storhet?
Z: Det är något, som kommer oss
att känna vår egen litenhet.
X: Därifrån behöver ej heller
sanningen vara utesluten.
Z: Nej, man kan ju tycka det. Men
8otalets naturalism, som förde ordet
sanning i sin sköld, dyrkade det lilla
och de små och hade endast föga sinne
för det stora och de stora.
X: Men bakom och över detta lilla,
dessa små såg man dock en stor och
vid horisontlinje, över vilken en ny sol
steg upp. Har du läst Strindbergs
Sömngångarnätter ?
Z: Ja, den är ju ej utan storhet.
X: Med den drog han en
horisontlinje rundt kring sin övriga diktning, som
lyfter den och ger den ett förklarande
ljus.
Z: Men man kan inte hela tiden
medan man läser en bok hålla sin tanke
fäst vid en stor horisont, som möjligen
kan ligga där bakom, eller vid en
livsåskådning, som möjligen kan förklara
eländet.
X: Nej, det är konstnärens sak att
låta även de vardagligaste förhållanden
klart avteckna sig mot den stora vida
horisont, hans tanke spanar efter. Det
ha också alla de stora konstnärerna gjort.
Har konsten en medborgarplikt så är
det väl den att vända människornas
blickar mot denna vida horisont, att
samla människorna i en känsla, som
lyfter dem och för dem framåt.
Z: Mot socialismen? — Ty det är
väl 80-talets konst du drömmer om.
X: Bredvid socialismen står
anarkismen. — Ingendera skrämmer mig
från att gå framåt. Skulle socialismen
bli följden av den utvidgade
solidaritetskänsla tiden går emot, så blir
anarkismen också följden av den utvidgade
frihet som tiden samtidigt, parallellt och
lika energiskt, går fram emot. De två
rörelserna komma, om också med andra
namn, att hålla jämvikten i
framåtskridandet, och jag ser dem redan som
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
