Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL G. LAURIN
Fot. F. Flodin,
HARRIET BOSSE SOM IIILDE
I BYGGMÄSTARE SOLNESS.
lyckat försök att rädda sina fångna
landsmän och därför dömts till döden, men på
sin älskarinnas förbön blivit benådad, svarar:
»Låt mig ha mitt liv i fred och min död
också.»
Jag vet ej om det var den vackra
Margas — fru Brunius’ — fel, men det
föreföll mig som om döden vore det enda
rätta straffet för en så ouppfostrad
trilsk-het. Fru Marga blir emellertid så
förargad över Gulgads motspänstighet att
låta rädda sig, att hon önskar honom
något värre än döden. Detta trodde jag
inte fanns för herrar, men det visade sig
att hon menade uppståndelse i det
frihetsrike .han drömt sig, och med tanke på de
mera renodlade frihetshjältarna, herrar Lenin
och Eisner och deras statsbildande
verksamhet, förstår man vad hon menar. Den
ledsamme löjtnanten spelades av herr Gösta
Ekman, som var som han skulle vara.
Så kommer den andra krigspjäsen,
Rödakorssystern av Gustaf Collijn. Denna
pjäs handlar ej om Edith Cavell, det är
den engelska sjuksystern Edith Forster som
är Rödakorssystern. Skämt å sido frågar
man sig, om det är fullt lämpligt att
använda sig av så nära liggande verklighet.
Stycket spelar emellertid ej det ringaste
på några antityska strängar, men kanske
hade det i alla fall varit lämpligare att
låta Edith vara tyska och Richard, musiker
och reservofficer, vara engelsman. Det
finns nog också tyskor som skulle kunna
missbruka sin ställning för att hjälpa i väg
tyska fångar, och möjligen engelsmän som
kunde vara musikaliska och bli kära i en
tysk sjuksköterska. Egendomligt att en
teaterdirektör och författare lämnar en
sådan kassapjäs till en konkurrentdirektör.
Det blev emellertid flera tjog fulla hus på
Svenska teatern, och den rymmer mer än
Intima Teatern. Trots att stycket var bra,
ja skickligt skrivet, väl spelat och
utmärkt uppsatt, hade man en sorts känsla
av att det egentligen bara var själva
konsten som fattades. Och för den som
tycker att, vare sig det gäller statyer, tavlor
eller pjäser, just denna är det viktigaste,
var det ej tillräckligt att glädja sig åt de
förträffligt framförda försvarstalen. Både
herr Bryde och herr Hammarén voro här
i bästa form. Sjuksköterskan själv, Tora
Teje, var så full av dygd och uppoffring,
så onaturligt ädel, så utan alla mänskliga
känslor, så jolmigt jamande i rösten som
en hel division frälsningssoldater, att jag
blev lika glad åt att Edith blev skjuten
av sin löjtnant som att Gulgad på samma
verkningsfulla sätt fick sin frihetsfraseologi
slutligen uppdämd.
Rödakorssystern är skriven av en av
vårt lands främste kännare av teater, men
ehuru stycket blev en av de allra största
teatersucceser vi haft, är det ej den
sortens framgång den älskvärde svenske
teaterledaren behöver. Pä sin intima teater
har han genom klok ledning och frikostigt
engagerande av ypperliga krafter slutligen
fått en både ekonomisk och, vad mer är,
välförtjänt framgång.
År 1893 uppfördes Byggmästare Solness
i Stockholm, och Hjalmar Söderberg skrev:
»Stycket är helt och hållet symboliskt eller,
om man så vill, allegoriskt.» Jag minnes
hur man då diskuterade den saken. Hur
man dels utlade den och dels förklarade sig
ha mera glädje av den utan exeges. För
mig stod från början klart att stycket var
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
