Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
i stort sett obegripligt utan allegorisk
tolkning, och jag blev förtjust, då en svensk
litteraturkännare vid namn Spitzer kom
med en förklaring, som jag fortfarande tror
vara i huvudsak riktig. Alla dylika
utläggningar äro nämligen icke riktiga. Den
tyske uttolkaren, som trodde att fru Solness
skulle symbolisera katolicismen, tror jag
icke på. Solness är Ibsen, sådan han var
vid 1890-talets ingång, och fru Solness
hans gamla jag, levande ett skenliv och
sörjande över eldsvådan, sammanstörtandet
av hans gamla livsåskådning och särskilt
hoppet om en stark skandinavism. Detta
inträffade, då Norge och Sverige år 1864
icke gingo med Danmark och då dessa
folk, de två barnen, visserligen icke
förtärdes av lågorna, men i alla fall dogo i
sammanhang med olyckan. Vid detta
tillfälle förstördes också »alle de gamle
silkedragterne» och de nio dockorna. Det
historisk-romantiska skådespelet med sina
kostymer och hela den litterära uppfattning
som i de nio muserna ser sin symbol,
föreföllo nu Ibsen gammalmodiga, och han
ville bygga hus för människor, d. v. s.
i realistiska dramer skildra livet. Sedan
ville han bygga dylika hus, men med torn,
verklighetsdramer med symboliskt högt
syftande inslag, så t. ex. Rosmersholm och
Fruen fra havet. Ibsen blev nu rädd för
ungdomen, för den nya generationen, som
ej kunde och vilie förstå honom. Men
det fanns annan ungdom som hyllade den
gamle mästaren. Hilde kommer, en av de
unga entusiastiska flicktyper den åldrande
Ibsen råkat och ett uttryck för den ungdom,
som ville förstå och beundra honom. Hilde
begär att han själv skall sätta
taklags-kransen pä det nya byggnadsverket, och
att han skall i stället för negativa lösningar
komma med en positiv förklaring, ej bara
peka på de högsta spörsmålens
svårlöslighet. Solness-Ibsen försöker, svindlar och
faller, men blir dock för den unga
intelligensen Norges store och geniale andlige
byggmästare.
Hur pass mycket abnorm är Solness?
Herr Lars Hansson, som nu fått en viss
vana att stryka under det psykopatiska,
har velat stöda sig på ordet: »Aline tror
at jeg är gal», och det är sannerligen ej
att undra på om ett geni av Ibsens kaliber
förefaller något vriden för gemene man.
Trots att allegoriserandet och de många
Fot. F. Flodin.
LARS HANSSON SOM
BYGGMÄSTARE SOLNESS.
till hälften genomförda symbolerna alltid
måste veika litet irriterande, såg jag denna
egendomliga självbekännelse med intresse,
och om också Hilde, fru Bosse, ej hade
hela den vårliga friskhet som utströmmade
från fru Johanne Dybwad i denna roll för
tjugu år sedan, innan hon kommit in i
sitt nuvarande manér, så var dock fru
Bosse en strålande ungdomlig Hilde, och
man förstår, att hon med sin flickaktiga
slängighet och spänstighel skulle verka
som ett kraft- och livgivande elixir på den
förgrämde grubblaren. Intelligens i rikt
mått fanns också hos herr Hanssons
Solness, ehuru hans oro var något
enerverande.
Ar 1894, två år efter Solness,
utkom Gunnar Heibergs Balkongen. Den
firar således i år kvartssekeljubileum. Den
verkar sannerligen i hög grad modern, med
vilket ord jag då ej menar krystad eller
tråkig utan endast levande.
Redan första aktslutet, då balkongen
brakar ned med den kanske obehagligaste
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
