Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
Hans Dhejne tillhör Skånegruppen
bland våra yngre poeter, och
landskapstonen präglar i påfallande grad hans dikter.
Det är den akvarellistiska ordmålningen,
den ljusa idylliska stämningen, som med
en atmosfärisk timbre lånad från skaldens
hembygd stiger fram i hans lyrik.
Föregångsmannen inom skolan är Anders
Osterling, vars formspråk mer eller mindre
smittat de yngre Skåneskalderna, som dock
sakna det rika skimret i hans fantasi.
Dhejne är emellertid en sensibel och
kultiverad poet, som står anmärkningsvärdt
högt i den lätta touchens och den fina
kontureringens konst. Ljusspelet och
molnskuggorna över slätten, silhuetten av en
stad, randlinjen av havet ha fixerats i dessa
luftiga raderingar. Vad man kan anmärka
på är den jämna entonigheten i skildringen;
man tycker sig bläddra igenom en
portfölj med teckningar, av vilka den ena med
lätt variation upprepar den andra. Det
personliga innehållet i dikterna förefaller
icke särdeles lödigt och omfattande;
skaldens blick går upp i synvärlden och svävar
fritt bland vindar och solstrålar. Här ett
exempel på hans landskapsmålning:
På utbredda vingar stiger
en kretsande stork mot skyn,
och ändlös breder sig slätten
mot Östersjöns mörka bryn.
Och sävligt vandrar en bonde
pl vårsådd över sin teg,
och kornen flyga för vinden,
en flock för vart taktfast steg.
Och plockande starar följa
de glimmande kornens spår,
och högt i blåsiga skyar
en hängande lärka slår.
Och myllan glänser och doftar
i marsdagens vassa sken,
och gul tussilagon vajar
längs vägar och dikesren.
Det melodiösa i behaget i dikter som
Siesta och Syrener leker som en
sommar-fläkt:
Och i späda revor kliver
rosig kaprifol
över stup och gyllne klippor,
badande i sol.
Och i böljors skvalp och glans och
glitter är vårt hem,
och i skyarna som glida
stilla över dem.
Fot. Classon.
e. n. söderberg.
Jag vill bara äga dig och
brinna av din kyss,
smekas milt av hårets svall och
rosors doft som nyss.
Jag vill sväva lätt som vind och
doft och skyar gå,
bli till ett med dig och ljus
och luft och böljors blå.
Så har Hans Dhejne i sina dikter
upptagit en glittrande strimma av den skånska
sommarfägringens poesi.
E. N. SÖDERBERG, en skald inom det
äldre släktledet, kan betecknas som en
romantiker på religiös grund. Känslotonen
i hans dikter påminner närmast om Wirsén.
Samma förnimmelse av det evigas närvaro
i jordelivets fröjder och sorger, samma
aningsfulla blick över tidsgränsen i allt han
skådar och erfar. Naturens skönhet är
endast den genomskinliga slöjan kastad över
den översinnliga världen.
Och slumrar jag med själen fylld av sus
. från havets vidder oeh från rymdens eter,
min värld ej bleknar, men står arlaljus,
en levande reflex av evigheter.
En stjärndallring i sommaraftonens milda
klarhet sprider sig ofta som ett blekt
förtonande vibrato genom skaldens strofer,
Ett av de vackraste styckena i samlingen
är Skogsstillhet, där skaldens fridsamma
ande uppgår i den serena naturbetraktelsen.
Poesiens egen innebörd är för honom
upplevelsen av evighetsron.
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
