Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Attisk gravkonst. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN P:N Nil. S S ON
FADER OCH SON.
par av de konstnärligt mest betydande
relieferna, Hegesos och Dexileos’,
härstamma därifrån, men betydande
monument äro funna på många andra ställen;
museet i Athen besitter en stor samling,
och exemplar finnas även i andra
europeiska museer, bl. a. i Glyptoteket i
Köpenhamn. För övrigt blevo redan
under den romerska tiden gravreliefer förda
bort till Rom för deras konstnärliga
värdes skull.
Den enklaste formen är en
konstnärlig utformning av den gamla
bautastenen, en hög, smal och jämförelsevis
tunn stele, upptill avslutad av en
pal-mettbekröning. Framsidan krönes av
två rosetter utom inskriften; senare
insattes ofta en låg relief i ett fyrkantigt
bildfält. I antiken smyckades vården
dessutom med levande växter,
akanthus-blad bundos fast kring stenen. Detta
bruk har givit upphov till
akanthus-ornamentets användning i arkitekturen.
Akanthusbladen omsattes i sten, de
in-skötos under palmetten, som kröner
vårdens topp, och från gravstelen
överfördes de till kolonnen, där de icke blott
smycka kapitälet — det är det
korinthiska kapitälet — utan ibland också som
på karyatidkolonnen i Delfi i kransar
omgiva kolonnens skaft. Det finns
således mera sanning än man varit böjd
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
