Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Attisk gravkonst. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTISK G R A V K O N S T
DEN UNGA MODERNS DÖD. MÅLAD
GRAVBILD FRÅN PAGASAI.
att tro i Vitruvius’ berättelse om
uppfinningen av det korinthiska kapitälet.
Bildhuggaren Kallimachos kom en gång
förbi en gravvård, på vars topp en korg
med offergåvor placerats. En
akanthus-planta hade slingrat sig om stenen, och
dess blad böjde sig utåt under korgens
botten. Synen av den genom naturens
nyck egendomligt smyckade graven
omsattes i konstnärens hjärna till det
korinthiska kapitälet.
Denna form av den grekiska
grav-stelen är i all sin enkelhet den skönaste
och ädlaste gravvård som finnes. Dess
konstnärliga betydelse ligger i dess
arkitektoniskt harmoniska form.
Relieferna äro utan undantag underlägset
handtverksarbete, de äro en senare
tillsats, som bryta konceptionens harmoni.
De konstnärligt betydande gravrelieferna
utgå från en helt annan grundform.
Under den arkaiska tiden insatte man
visserligen bilden på den höga och smala stelen,
men dess bildfält var obekvämt och
lämnade plats högst för en stående person.
En större komposition, t. ex. de vanliga
35—Ord och Bild, zS:e årg.
familjebilderna, krävde ett lämpligare
bildfält. Så använde man även för
gravmonumentet den mer eller mindre
kvadratiska form, som var vanlig för
votiv-reliefen. Bildfältet erhöll som avslutning
upptill en gavelformig bekroning, först
arbetad i samma stycke som
reliefplattan, därefter särskilt huggen och påsatt
på denna. Gaveln är en arkitekturdel
som kräver stöd, och stöden kräva en
bas. Så utvecklade sig naturligt en ram
för bilden, den arkitektoniska form, som
arkeologiskt kallas naiskos, ett litet
tempel. Bilden avslutas på båda sidor av
pilastrar, som uppbära den krönande
gaveln och stå på den bas, som nedtill
avslutar bilden. Samtidigt blir reliefen
allt högre, och omramningen växer på
djupet, så att den utövar en stark
rums-och skuggverkan.
Det är egendomligt med dessa
attiska gravvårdsbilder. Det finns så litet
av döden i dem, att man velat se rena
genrebilder i dem eller, för att vinna
någon hänsyftning på deras ändamål,
tolka dem som scener från Elysium, li-
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
