Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ellen Key. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELLEN KEY
man försöka karakterisera Ellen Keys
tro i historiskt givna religionsformer, så
kan hon sägas ha en viss anknytning
till Buddha i sin självfrälsning; men det
är icke sanningar om lidandet hon
utvann, utan sanningar om lyckan, inte
hur själen skall lossas ur tillvarons
länkar, utan hur den skall sås in i
tillvaron. Skola jämförelser användas,
kommer man därför snarast att tänka på
Zarathustra-fromheten, med dess
arbets-och stridsglada härstädes-kamp mot
alla markernas och själarnas småkryp,
skadedjur och lögnväsen, såväl som dess
varma intresse i övrigt för denna
jorden, med all dess »mat och glädje»,
dess ting och människor och kreatur.
»Livstron är en på jordelivet riktad
ska-parlidelse.» Där ligger ett Himalaya
mellan Buddha och Zarathustra, och mellan
dem båda och Ellen Key ligger också
»kristendomen», som hon för länge
sedan blev färdig med — en paradox som
först kommer en att vantroget småle,
men som får sin art av berättigande
genom de djupa spår som kristen
åskådning lämnat i hennes själ och
handlingssätt och som alltmera få komma till sin
rätt, sedan alla ordväxlingars damm efter
nötta talesätt och nymodiga talesätt fått
blåsa bort för de nya andevindar, som
genom storkriget kommo sången om den
i lidandet segrande att bli den enda
själarna orkade höra. Men den sången
»de profundis» kom nu annorlunda
innerlig och levande ur tidens hjärta, än
den hade gjort såsom memorerade
bokstavsord från läppar, som aldrig vetat
vad det vill säga att lida för sin tros skull.
Vad den saken är, vet Ellen Key.
Och därför skall hennes religion ej
vägas som ett tänkesätt (sammansatt ur
mångahanda andra tänkesätt, vilka givit
något åt hennes själ, och vilka hon sökt
infånga i sina ords icke »glesa och graa»,
men överflödande och mångfärgade
»maskor»), utan soin en levande makt, en
verklighet, som i allas vår åsyn
förvandlat hennes eget lidande i solvilja och
arbetskraft för andra och i ljus
beredvillighet för egen del att, »av ödet
utplundrad», ändock av hjärtat tillmötesgå
och akta varje skymt av sol, skönhet,
höghet och glädje, i tingens värld som
i själarnas.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
