Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Två dikter. Av Amalia Björck - Skogsviolen - Ett japanskt klockspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T VA DIKTER
Av AMALIA BJÖRCK
SKOGS VIOLEN
Viol! viol! — du svekfria blåa,
som glimmar i dag i gläntan vid bokarna,
du tänker ej på morgondagens bleka förvissning,
du bara strålar ut din barnsliga glädje,
du vet icke mycket om din himmelska fägring,
så förgänglig, men innerlig och ren.
Viol! viol! — Dina blåa blickar
de funno mitt hjärta och rörde mig underligt.
Ditt lugn är så långt ifrån världenes buller.
Ditt lugn är en pingstmorgons ljuvliga klarhet.
Din färg är som evighetens talande med tungor,
medan jorden står förlägen och lyss.
ETT JAPANSKT KLOCKSPEL
Så skör,
du pinglande japanska klockspel,
du ljusa tonlek av glaskläppar,
så skör är vår stackars lilla] rörande människofröjd
vår bräckliga, timliga fröjd.
Jag tycker om dig,
du pinglande japanska klockspel,
därför att du så liknar
vår ganska menlösa, förklingande lilla glädje
Är det inte också
som om jag hörde tårar i ett barnaskratt?
Ett barn gråter.
Solen skiner opp över vårblommor,
och barnet skrattar till.
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
