Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius - Lutherstudier. Av Emil Liedgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
uppfattning har han poetiskt återgivit Ett
germanskt träsnitt, som förenar trygg
hemkänsla, from naturglädje och hjärtlig
munterhet:
Med spel vi kvällen viga
till fest för bärgat korn.
Så rören då vår giga
och stöten i vårt horn.
Bland de sonetter, som ingå i
samlingen, ha ett par en blank, otadlig slipning.
En av de bästa är den, i vilken han
liknar sången vid den susande pilen.
Är det ej dikten, denna pil som skälver
av långa skedens saminansparda kraft
och stiger i en hög och härlig båge?
LUTHERSTUDIER
Av EMIL LIEDGREN
ÄR GOETHE 1817
anförtrodde sin vän Knebel,
att det enda han fann
intressant i hela
reformationen var Luthers karaktär, anvisade han
en väg, som bättre än någon annan torde
kunna följas, om man, själv gripen av den
evangeliska fromhetsartens livs värde, vill
väcka andras uppmärksamhet ej blott för
dess storhet, sundhet och kraft utan ock
för dess djup och innerlighet. Ärkebiskop
Söderbloms nyligen utgivna arbete Humor
och melankoli och andra Lutherstudier tar
just sin utgångspunkt i reformatorns
personlighet och orienterar därifrån framställningen
av hans andliga liv och åskådning i några
särskilt viktiga och väsentliga moment.
Men om också i detta
tillvägagångssätt kan ligga ett apologetiskt eller
hali-evtiskt intresse, måste det ärligt erkännas,
att det psykologiska och historiska
sanningskravet respekterats på ett sätt, som
åtminstone för den med Söderbloms
apo-logetiska metod obekante läsaren måste
verka ganska överraskande, vare sig denne
intar en sympatisk ståndpunkt till Luther
och Luthers tro eller ej. Så övertygad är
nämligen författaren om att verklighetens
vittnesbörd icke kan svika eller rubba trons
erfarenhet, att han utan tvekan framlägger
Luthers anstötligaste och oförsvarligaste
yttranden och öppet erkänner sin
personliga motvilja för vissa svåra förlöpningar,
vartill hans hjälte gjorde sig skyldig i sin
hetta och ensidighet. Också har mot
boken redan anmärkts, att den store
mannens svagheter kanske »kommit att
framträda i väl stark relief».
Vad det för Söderblom framför allt
kommit an på är bildens sannfärdighet:
han har själv förutsett, att den skulle
kunna verka skrämmande på somliga
genom sin oförbehållsamma realism. Men
denna realism står också i innerligaste
sammanhang med det huvudproblem,
boken behandlar: om Luthers humor och
melankoli utövat någon inverkan på hans
religion, ty just de eljes oförklarligaste och
mest frånstötande dragen i hans
personlighet kunna få ett slags inre
nödvändighet över sig, när man betraktar dem i det
ljusdunkel, som humorn och melankolien
låta falla över hans inre och yttre liv.
Så är det t. ex. med hans ökända
grovhet och råhet i tal och skrift.
Söderblom framhåller till förklaring bl. a.
Luthers uppriktighet och öppenhjärtighet, som
äro så grundläggande för hela hans
livsverk, och hans midt i all självkänsla
sällsynta frihet från personlig fåfänga. »Han
hörde icke till dem, som taga sig själv
högtidligt.» Det grova, mustiga skämtet
var ett skydd mot allt slags sken väsen:
han drev bort många hotande, till synes
förkrossande mäktiga faror och fiender, ja
den lede frestaren själv, med sitt drastiska,
fula språk. Och han luftade ut sin vrede,
så att den inte bet in sig i hjärtats rum.
»Människor, som fyllas av ett patos . . .
bli lätt, om de sakna humor och
självironi, innestängda i en het atmosfär utan
luftväxling.» För Luther är den grova
humorn en säkerhetsventil, som räddar
honom själv från uppblåsthet, men också
befriar andra från en i längden ohållbar,
uppskruvad och konstlad ’helighet’. Hans
Nathan Söderblom: Humor och melankoli och andra Lutherstudier. Stockholm, Sveriges kristliga
studentrörelses förlag.
Fredrik Paasche: Luther. Kristiania, H. Aschehoug & Co.
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
