Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Några bidrag till svenskfinsk teaterhistoria. Påpekade av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA TEATERN I HÄLSINGFORS.
NÅGRA BIDRAG TILL SVENSKFINSK
TEATERHISTORIA
PÅPEKADE AV GEORG N ORDENSVAN
RÅN FINLAND har under den
tid, som närmast föregick de
sista årens politiska
frigörelsekamp, hitkommit flera böcker,
som ge intressevärda inblickar i landets
teaterhistoria under det gångna
århundradet och fram till den dag, som är. Som
värdefulla bidrag till en ännu oskriven
sammanhängande skildring av scenkonstens
och den dramatiska diktningens utveckling
i Finland under ett skede av ivrigt och
målmedvetet fosterländskt arbete framåt på
olika kulturområden böra dessa böcker
beaktas även av den — som man i Finland
skulle säga —■ svensksvenska allmänheten.
I Richard Muthers Geschichte der
Ma-lerei omtalades Finlands moderna konst
som ett annex till Sveriges. Uttrycket var
mindre exakt redan när det fälldes på
1890-talet. Omotsägligt är däremot, att
den finska teatern länge utgjort en gren
av den svenska — naturligt nog att så
var, då svenska språket var det
förhärskande i alla städerna utmed kusten allt
ifrån Österbotten och ända fram till lan-
dets sydöstra hörn, där Viborg låg utanför
det svenska kulturområdet, Viborg, som
var en mera tysk än finsk stad. Den
vägen kom en och annan tysk teatertrupp —
till och med operatrupp — till
Hälsingfors. Någon betydelse för den sceniska
konstens utveckling i landet synas dessa
tyska sällskap ej ha fått. Topelius har
påpekat, att endast ett fåtal av åskådarna
förstodo språket och att dessutom »i själva
tyskeriet är något för finnen främmande,
något som kan för gången anslå men ej
väcka ett varaktigare intresse». Annat var
förhållandet med de svenska trupperna.
För den publik, som i Finland besöker
teatrarna, är svenskan så godt som
modersmålet, svenska skådespelare äro snarare att
betrakta som landsmän än som främlingar,
och i de svenska originalpjäserna känner
sig den finska publiken som hemma hos
sig. Dessa uttalanden lästes 1847 i
Hälsingfors Tidningar, som redigerades av
Topelius under nära nog två årtionden,
från 1842 till 1860.
En hel rad av ambulerande svenska
trupper hade allt ifrån seklets första skede
Topelius om teatern i Finland 1842—1860. Bedömanden och artiklar, sammanställda av Valfrid Vasenius.
Hjalmar NeiGLICK: Valda uppsatser. Med en inledning av Werner Söderhjelm.
Torsten Söderhjelm: Uppsatser och kritiker.
Olaf Homèn: Från Helsingfors teatrar. Del I—III.
~66\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
