Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Englands främsta diktare och världskriget. Av R. E. Zachrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Englands främsta diktare och v är Id s kr i g et
skan, alltid visat ett stort och varmt
intresse. Han är skapare av den odödliga
trion Mulvaney, Ortheris och Learoyd
{Soldiers Three), och i sina
Barrack-Room Ballads har han på renaste cockney,
det språk som är allmänt gängse bland de
mindre bildade klasserna i London, givit
ett realistiskt, kanske ibland något
chargerat uttryck för vad som rör sig i djupet
av Atkins’ själ, Tommy, rödjackan, den
gamla tidens legosoldat, en typ som
enligt trovärdiga vittnens utsago nu är
på väg att försvinna ur den engelska
armén.
Omkvädet till Kiplings mest bekanta
dikt The Recessional har under kriget fått
tjäna ett vackert patriotiskt syfte, i det att
en minnesmedalj präglats bärande inskriften
’Lest we forget!’ (’Låt oss ej glömma!’).
På framsidan se vi Britannia som kröner
med lagern en döende krigare, på baksidan
en kahkiklädd soldat och en sjöman, som
hålla hedersvakt vid en fallen kamrats
grav.
Kipling,- som ju alltid varit en
handlingens man, ansåg sig vid krigsutbrottet
bäst kunna tjäna sitt fosterland genom att
kasta sig i händelsernas midt och i form
av korta skisser skildra rekryteringsarbetet
och krigets bistra handtverk till lands och
vatten. Så tillkommo de tre små
volymerna The New Army in Training,
France at War och Naval Warfare (i sv.
översättning: U-bàtsbragder).
Med dessa arbeten har Kipling
tvivelsutan vunnit sitt syfte att liva sina landsmän
till nya ansträngningar, att hålla deras mod
uppe i motgångens dystra dagar och att
bibringa dem den fasta övertygelsen, att
’They were playing the game’, en viktig
uppfattning hos ett folk med så
utpräglade sportsmannainstinkter som
engelsmännen.
Betrakta vi däremot dessa
snabbmålningar från rent litterär synpunkt, blir
omdömet ej så fördelaktigt. Kiplings
framställning synes ha förlorat mycket av den
friska ursprunglighet, vi beundrade i hans
tidigare författarskap, denna ordens
slag-och stötkraft, som hänförde och elektriserade
läsaren. I breven från fronten bländar
raseriet mot ’les Boches’ till den grad
författaren, att han ibland alldeles förlorar
känslan för det estetiskt passande och
måttfulla. Kraften blir rå styrka, orden
R u dy ard Kipling. Olje m å
l-ning av John Collier.
bli överord.1 Dessa skildringar äro kanske
alltför mycket smärtans barn för att
Kiplings diktarkynne i dem skulle kunna komma
till sin fulla rätt.
I U-bàtsbragder är förhållandet snarast
motsatt. Den styrka parad med vighet vi
äro vana att finna hos Kipling, även då
han som mest verkar murbräcka, har här
efterträdts av en egendomlig mjäkighet och
känslosamhet. Här tycks författaren ej
sällan antaga skepnaden av en snäll gammal
tant, som uttrycker sin förtjusning över
de hyggliga krigargossarnas mod och
dygder.
I början av 1919, då kriget alltså redan
var avgjort, har Kipling utgivit en ny
diktsamling med titel The Years Between
(den första sedan The Five Nations 1903),
1 Texten tycks emellertid ha undergått en
välbehövlig revidering i den i bokform utkomna
versionen av frontbreven.
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
