Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rafael och den sceniska monumentaliteten. Till fyrahundraårsminnet. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rafael och den sceniska monumentaliteten
icke blott och bart en händelse att
ur-binaten och Peruginos elev kom att spela
en sådan roll för högrenässansen och
över huvud taget för den nyare tidens
konst. Visserligen äro de absolut säkra
dokumenten om mästaren och hans
verksamhet icke så många att de ge en
detaljerad bild av honom. Och ett av
dessa dokument är ett privatbrev till
morbrodern Simone Ciarla i Urbino fullt
av penningefrågor och giftastankar, en
streberaktig och icke just sympatisk
utgjutelse. Man kommer att tänka på
den tillfällighet som bevarat av
Shakespeare huvudsakligen dokument på hans
affärssinne och närighet. Det visar
emellertid att Rafael var glad över sin yttre
framgång och att han som hans lärare
Peru-gino var en klok och omtänksam och en
smula ekonomisk man. Av en helt
annan art är det dokument, som bevarats
på utkast till »La Disputa», en serie
av fem erotiska sonetter, riktade till en
förnäm dam som man velat identifiera
med antingen den unga hertiginnan av
Urbino Eleonora Gonzaga eller den
40-åriga änkehertiginnan Elisabetta, som
från ungdomen varit Rafaels
beskyddarinna. Det är djupt personliga
utgjutelser, visserligen starkt litterärt formade
efter Petrarcas mönster, men dock inga
poetiska skrivövningar. Legenden har
velat göra dem till en hel bok sonetter,
som på sin tid skulle ägts av Guido
Reni men sedan förkommit. Det är denna
legend eller tradition på vilken Browning
byggt sin underbara dedikationsdikt till
hustrun i slutet på Men and women»,
kallad »One word möre».
You and I would rather read that volume
(Taken to his beating bosom by it)
Lean and list the bosom-beats of Rafael,
Would we not? than wonder at madonnas.
På samma sätt hade en gång Dante
sökt måla en ängel för att behaga
Beatrice. Och förklaringen är den att
Rafael och Perugino. Detalj
ur Skolan i Aten.
No artist lives and loves that longs not
Once, and only once and for One only
(Ah, the price!) to find his love a language.
Fit and fair and simple and sufficient —
Using nature that’s an art to others,
Not, this one time, art that’s turned his nature.
Men även i dessa fem sonetter
kunna vi känna Rafaels hjärta klappa och
på samma gång -— det är mycket
betecknande -— se hur hans tanke arbetat.
Det är inte bara lidelse och glöd i dessa
versrader utan de mynna ut i en
invokation till ärelystnaden. Och i de sista
ofullbordade sonetterna ser man rimmen
på förhand placerade, innan raderna
komponerats — det är den intellektuelle
artistens metod. Det är som kvadrering
och konstruktionslinjer i hans
kompositionsstudier, inget utrymme för en fritt
och löst flödande inspiration, allt
beräknat och ordnat till en rytmisk helhet.
Men det stora dokumentet som
ställer Rafael på ett särskilt plan alldeles
oavsett hans konstnärliga berömmelse,
det är memorialet till Leo X om upp-
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
