Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En brevväxling med Carl Snoilsky. Av Hélène Welinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hélene We linder
känd tysk litteraturhistoriker, som
intresserar sig för min poesi, har talat
om, att han kanske kommer att för den
Westermannska litteraturtidskriften
utarbeta en dylik. Skulle Ni, goda Fru
Welinder, vilja tillåta, att i sådant fall
man ur Edra översättningar finge låna,
om ej hela dikter, så fragmenter därur,
enstaka strofer, till belysande av
textens innehåll?
Ett par berlinare hava skickat mig
översättningar till genomseende, men de
voro icke tillfredsställande. En av dessa
tolkar gav sig emellertid inte förrän jag
medgivit honom att få publicera
någonstädes hans översättning av Fylgian.
Jag ångrade det verkligen, ty dels hör
originalpoemet till dem, som jag tycker
minst om, dels var översättningen, fastän
ganska trogen, både trög och tvungen.
Vi hava här nyligen läst Ernst
Ahl-grens roman »Fru Marianne», och äro
mycket intagna av den. En annan
diktare, Verner v. Heidenstam, har i dagarna
debuterat med en samling, som innehåller
verkligt genialiska drag. Dessa båda
är jag böjd att tillerkänna den främsta
platsen bland våra yngre.
Med de hjärtligaste hälsningar från
min Ebba till herrskapet båda tecknar
jag
vänskapsfullt
Carl Snoilsky.
Dresden 30 sept. 1888.
Goda Fru Welinder!
Senare än jag bort och själv önskat
fattar jag pennan för att tacka Eder
för det vänskapsfulla brevet av sistl.
månad. Jag erhöll det i Böhmen, där
jag jämte de mina tillbragte ett par
veckor, i hopp att där uppfånga en
avskedsblick av den flyende sommaren,
av vilken vi denna gång icke sågo något
i Sverige. Där rådde en kyla, vartill
jag under samma årstid aldrig känt
maken. Efter återkomsten till Dresden
hava vi haft bekymmer för vår gosses
hälsa, som lidit av hans alltför snabba
växande, men tack vare den svenska
gymnastiken härute hos Hofrath Oldevig
förbättras han nu dagligen, och jag kan
nu med mera lugn tänka på mina
skriverier, som vanligen vila (incl. brev) så
snart något är i olag med de minas
hälsa. Jag är i hög grad erkännsam för
Edert verkligen ädelmodiga anbud att
tillåta mig förfoga över Edra
översättningar, för det fall att en tysk
litteraturhistoriker skulle gripa sig an med att
skriva en något omfångsrikare Essay
över mitt författarskap, varvid texten
kunde utmärkt kompletteras och belysas
genom lån av Edra insiktsfulla och
trogna tolkningar. Jag kan ej annat
än bringa mitt varma tack och säga,
att jag betraktar som en värdefull
vänskapstjänst, om Ni för detta angivna
ändamål ville skicka mig de
översättningar Ni har färdiga. Professor Stern,
en ansedd skriftställare och kännare av
nordisk litteratur, har ofta talat om, att
han ville utförligt skriva över mig —
det är närmast för honom, som jag ville
framlägga de ifrågavarande
översättningarna. Han har redan skrivit en
kortare anmälan över min sista
diktsamling i »Magazin für die Litteratur»,
som numera gives ut här i Dresden.
Prof. Wikner, vars förtidiga
bortgång väckt allmänt deltagande, var en
gammal kamrat och vän till mig. Hans
skaplynne påminte i mycket om Viktor
Rydberg. Båda dessa höga och ädla
andar voro en skatt för Sverige och
en motvikt mot det nuvarande
litterära förfallet med fariseism och falsk
sentimentalitet å ena sidan, och cynisk
nihilism å den andra. Den stora talent,
som kallade sig Ernst Ahlgren, gick
nog till grund på sin hopplösa
världsåskådning, om än fysiska plågor gjorde
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
