Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Fot. G- Florman.
Eilert Hartman som Madame Sans-Gène. 1895.
Sardous pjäs uppfördes i Paris första
gången 1893 och i Stockholm första gången
1895. Den är mycket välgjord, och redan
replikerna mellan Fouché och tvätterskan,
då de tvista om, huruvida en viss officers
förnamn vore Timoleon eller Napoleon,
visar att författaren är ett kvickhuvud. Det
torde dock ej vara för mycket, om jag
säger, att de flesta av oss voro där mindre
för stycket än för den eviga ungdom, som
ännu en gång hänförde äldre och yngre.
De förra gladde sig åt, att tiden stått still,
åtminstone i ett avseende, de senare
häpnade över så mycken friskhet och skönhet
hos den, som varit ett glädjeämne för
föräldrarna.
Då jag i slutet av 1880-talet dansade
med fru Ellen Hartman på Stockholms
nation i Uppsala, yttrade en del recentiorer:
Ja, men hon är bra gammal — hon var i
tjuguårsåldern. Säkert hade jag blivit
tämligen skeptisk, om någon profeterat, att vi
några och trettio år därefter skulle tycka,
att hon är ung. Kanske det märkligaste
var, att diktionen ej lät det minsta
gammalmodig, och att röstens klang både i de
skälmaktiga och klagande tonlägena
saknade den sprödhet och torrhet, som eljes
medföljer åldern. Men det vore orättvist
mot den förtjusande konstnärinnan att endast
dröja vid den visserligen sällsynta och stora
gåvan att vara icke ungdomlig utan vad
mer är ung under längre tider, än som blir
vanliga människor förunnat. Det beror på
3 93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
