Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk lyrik. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv e n sk lyr i k
Av Sten Selander
N BOK om Verner von
Heidenstams ungdomsdiktning •—
titeln berättigar onekligen till stora
förväntningar. Från skaldens
brevväxling med Topelius under åren före
debuten känna vi till existensen av flera
tidigare diktsamlingar och namnen på några
av dikterna däri; och brottstycken ur en
större dikt »Vättern» ha framlagts för
allmänheten. Men det är också allt vi vetat
om hans ungdomsproduktion.
När nu en del av denna givits ut, är det
helt naturligt, att den mötts med det
starkaste intresse — nästan lika naturligt som
att man känner sig åtskilligt besviken efter
att ha tagit del av den.
Orsakerna härtill äro framför allt tvenne.
Först och främst härstamma dikterna i
Före Vallfart och vandringsår från en så
avlägsen tidpunkt, att man ännu ej ens
kan skymta den personlighet, vilken vi lärt
oss att se upp till som den största i
nutida svensk diktning. När utgivaren anser
sig i denna ungdomslyrik kunna spåra
drag, som varsla om vad dess
upphovsman senare skulle komma att skänka,
måste detta sägas bero på den suggestiva
makt ett stort namn alltid utövar. Och
man förstår mer än väl den tveksamhet
varmed Heidenstam, enligt vad utgivaren
upplyser om i sitt förord, givit sitt
tillstånd till dikternas publicering. Ty med
undantag för ett par kortare tankedikter,
för den verkligt starka och helgjutna
»Svarta rosor» och för »Den fjortonde
juli», som i omarbetat skick upptogs i
debutboken, rymmer samlingen knappast
något som nämnvärdt höjer sig över vad som
skrivits av många andra begåvade
tjugo-åringar med versifikatorisk talang.
Heidenstam tillhör ej dem som fått sin konst
till skänks — det är kanske den viktigaste
lärdom, boken har att ge. Men det
jättearbete, som måste ligga bakom den
suveräna lättheten i »Vallfart och
vandringsår», kan endast ytterligare öka vår
beundran för mästaren. Och sak samma gäller
det tålamod och den självkritik, som fingo
honom att vänta under alla de långa åren,
tills han verkligen var färdig, i stället för
att ge vika för den törst efter trycksvärta,
som lockat så många unga skalder till en
för tidig, senare djupt ångrad debut —
detta trots att Topelius som bekant redan
1882 rådde honom att åtminstone sända
in samlingen »Orgelackord» till Svenska
akademien.
Det andra skälet till att »Före Vallfart
och vandringsår» knappast blivit vad man
tänker sig fore läsningen är, att nästan
inga dikter citeras i sin helhet. Det är
dock den unge Heidenstam som i första
hand intresserar, och inte utgivarens
åsikter om honom. Ett utdrag, där dikternas
innehåll refereras — även om det som här
sker ganska utförligt — och endast de bästa
partierna anföras ordagrant, ger ingen
fullständig bild. Må vara, att de uteslutna
ruben g:son Berg: Fore Vallfart och vandringsår. En bok om Verner von Heidenstams aldrig
hittills publicerade ungdomsdiktning. Stockholm 1919. Albert Bonnier.
–: September. Stockholm 1919. P. A. Norstedt & Söner.
Hjalmar Lundgren: Kamé och medaljong. Sonetter. Stockholm 1919. P. A. Norstedt & Söner.
Sigfrid Siwertz: Vindros. Stockholm 1919. Albert Bonnier.
Albert Henning: Meditationer. Stockholm 1919. P. A. Norstedt & Söner.
Harry Blomberg: Sjöfolk och färdemän. Stockholm 1917. Albert Bonnier.
— —: Stora orons män. Stockholm 1918. Albert Bonnier.
— —: Kap Horn. Stockholm 1920. Albert Bonnier.
Erik Lindorm: Tal till mitt hjärta. Stockholm 1915. Albert Bonnier.
— —■ : Min värld. Stockholm 1918. Albert Bonnier.
— —-.Domedagar. Stockholm 1920. Albert Bonnier.
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
