Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den klassiska bildningen i nutidens Sverige. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den
klassiska
bildningen i nutidens
<3
Sverige
o
likt världens klaraste och roligaste
läroböcker. Löfstedts namn erinrar oss att
även om våra klassiska filologer varit föga
alstringsrike författare, så ha de ofta varit
utmärkte lärare. Ofta ock utpräglade,
fan-tasifängslande personligheter. Det främsta
namnet därvidlag är givetvis Spongberg.
Glömmas bör ej heller antikens siste
politiske riddare under den hårda tidén,
Gilljam, vilkens livet igenom orubbliga
romar-dygd skänkt honom större ära än några
dagpolitiska taktiksegrar skulle mäktat.
Våra klassiker voro personligheter
därför att de voro humanister. De ej blott
kände och kunde antikens författare; de
upplevde dem även, och det poetiskt.
Detta framträder bäst i den rad av
dikt-och prosatolkningar som i Sverige aldrig
avbruten fortlöpt under ett par sekler.
Man kan bland översättarefilologer nämna
Palmblad, som vågade sig på det svåra
värvet att tolka Aischylos, Tranér, den
gamle bizarre lärde som glödande tolkat
Sappho, Spongberg (Sophokles’ Aias),
Solander (Aischylos’ Prometheus) m. fl.
Men allt detta räckte ju ej till att giva
antikvetenskapen den ledande ställning den
såsom vetenskapen om den europeiska
odlingens ursprung bör äga och i de stora
kulturländerna även äger. Dock omsvinget
kom. På ett filologmöte under iS8o-talet
talade, vill jag minnas, ingen mindre än
Sophus Bugge om »ett släkte unge
Uppsalafilologer, vilket kommer att
överglänsa oss alla», och på filologmötet 1902
förklarade ingen mindre än professor
Wim-mer från Köpenhamn att spådomen gått i
uppfyllelse. Dessa Uppsalafilologer voro
ju ej alla klassiker, men den jämförande
språkvetenskap som var deras
huvudområde krävde djupgående kunskap i de
klassiska tungomålen för att överhuvud kunna
dyrkas. De som jämförande språkhistoriker
förnämste voro för övrigt i regeln
klassiker. De ledande namnen bland dessa
voro K. F. Johansson, vilken dock som
professor i sanskrit och jämförande arisk
språkforskning stannade utanför det
egentliga klassiska området, samt O. A.
Danielsson och Per Persson. De voro till en
början först och främst språkhistoriker,
lingvister. Den tid då de började verka
var överhuvud den ariska — eller, som
det hos oss vedertagna, onöjaktiga namnet
lyder, indoeuropeiska — forskningens sista
A. M. Al e x an d e r s o n.
stora glanstid. Man gjorde då det, tills
vidare, sista stora försöket att
uppkonstruera, språkligt och — vilket dock ej
gäller svenskarne — materiellt, den ariska
stammens gemensamma urtid. Samma
period var ock den »unggrammatiska»
skolans glanstid, då man vissare än
någonsin förr trodde sig kunna utforska lagarne
för språkets utveckling och förändring.
Den insats svenskarne däri gjorde — i
detta sammanhang får ett mycket stort
Lundanamn, Esaias Tegnér d. y., icke
glömmas — vardt internationellt högeligen
prisad och uppmärksammad. Småningom
vände sig dock den härskande strömningen
inom den internationella språkvetenskapen
och även i Sverige åt annat håll. De
svenske klassikerna ha mer och mer
övergått till filologin i inskränkt mening, den
språkliga tolkningen av litteraturverken,
och även på detta område vunnit utländskt
erkännande fast kanske ej ett fullt lika stort
som inom lingvistiken.
O. A. Danielsson, nyss tillbakaträdd
från grekiska professuren i Uppsala, är ett
levande bevis att de egenartade
personligheternas tid ännu icke är slut bland
våra klassiker. Redan hans utseende är
fullt av karaktär. Det tillhör om något
professorstypen, fast visserligen professorns
förnämaste typ. Det är en tänkande,
levande, brinnande enstörings utseende.
Han är en inbiten och troende ungkarl,
ehuru hans naturliga älskvärdhet icke för-
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
