Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vad är bolsjevismen? Av L. Sjestov. Auktoriserad översättning från franskan av K. W—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När någon förebrådde Lenin att
bolsjevikerna hängåvo sig åt plundring,
svarade han: »Ja, vi plundra, men blott
vad som tagits med plundring». Låt
oss gå in på att det förhåller sig så.
Låt oss gå in på att bolsjevikerna icke
bemäktiga sig annat än vad som tagits
med våld före deras tid: det förändrar
ingenting; bolsjevikerna förbliva
parasiter, ty då de icke tillägga någonting till
det som åstadkommits före deras tid,
livnära de sig av musten i den organism,
vid vilken de hakat sig fast.
Huru länge kan man leva på detta
sätt? Huru länge kan Ryssland föda
bolsjevikerna? Det kan jag icke säga.
Kanhända skall höjden av mitt
fäderneslands tålamod och dess förmåga av
underkastelse gäcka alla beräkningar. Vad
har icke Ryssland uthärdat! Vilka
parasiter hava icke sugit musten ur det!
Jag skall icke gå till 1700-talet, till Anna
Ivanovnas och Elisabet Petrovnas
regeringar. Men även 1800-talet har ur
denna synpunkt varit förskräckligt. Den
ryska byråkratien, som utan kontroll
förfogade över Ryssland och hela ryska
folket, utgick alltid från den synpunkten
att ämbetsmännen hade att befalla och
folket att lyda. Man berättar om
Nikolaus I att då under Krimkriget en av
hans ministrar rådde honom att i
tidningarna låta införa fullständigare
underrättelser om krigets gång, enär invånarna
i Petersburg voro oroliga och
uppskakade, han svarade: »Oroliga, uppskakade?
Men vad i all världen angår det dem?»
Nikolaus var primus inter pares bland
sina ämbetsmän. Varje ämbetsman var
övertygad att befolkningen, invånarna
— Ryssland har aldrig älskat, aldrig
tillåtit ordet medborgare — endast voro
till för att lyda befallningar.
Befolkningen borde vara lycklig över att
behärskas av dem som förvaltade makten åt
den högste härskaren tsaren. Främlingar
ha svårt att fatta ett sådant sakernas
tillstånd; men så länge de icke förstå
det, kunna de ingenting förstå av
bolsjevismen.
Den ryska byråkratien har alltid
varit parasitär. Än mer, icke blott de
ledande kretsarna utan hela den ryska
överklassen förde i större eller mindre
grad ett parasitliv. Jag erinrar mig att
när arbetsinspektörernas första
redogörelser utkommo — jag var vid den tiden
ännu student — den i Ryssland
välbekante vetenskapsmannen professor
Janzjul, arbetsinspektören i
Moskva-distriktet, sammanfattade sina intryck av allt
vad han hade sett i bruk och fabriker
i sitt distrikt i dessa ord: »Den ryske
industriidkaren söker sin vinst icke på
industriens väg, d. v. s. genom
förbättring av framställningssättet, utan genom
alla möjliga andra medel, i synnerhet
genom en cynisk och ödeläggande
exploatering av arbetaren.»
Ett annat faktum, som måste synas
fullkomligt otroligt för dem som icke
känna förhållandena i Ryssland, är
följande. Tolstoj berättar i sina
efterlämnade skrifter att han, då han i sin
ungdom funderade på att köpa sig en ny
egendom, sökte efter en sådan i en trakt,
där det bodde bönder som icke ägde
jord. »På detta sätt», säger han, »kunde
jag gratis ha skaffat mig de arbetare jag
behövde».
Parasitismen var karakteristisk för de
högre stånden före revolutionen, men
den nya noblessen, d. v. s. de som hakat
sig fast vid den nuvarande styrelsen,
har häri så vida överträffat den gamla,
att bolsjevismen inte ens ur denna
synpunkt är originell. Bolsjevikerna hade
gjort allt vad som stått i deras makt
för att hindra revolutionen i dess
förnämsta uppgift: det ryska folkets
frigörelse. Det är uppenbart att de icke ens
lyckats i sitt förstörelsearbete. De hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
