Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Viktor Rydberg. Till tjugofemårsminnet av hans död. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg
som han nu i rask följd gav ifrån sig,
så snart han funnit sin poetiska
uttrycksform. Förutsättningen för dessa dikter
äro de filosofiska föreläsningar, som
Viktor Rydberg åren 1876 —78 höll på
Göteborgs stora börssal. Vad
föreläsningarna betydde för den närmaste
åhö-rarskaran visade sig senare i handling,
ty med dem väcktes först längtan efter
Göteborgs fria högskola och angavs dess
område som det filosofiskt humanistiska.
Viktor Rydberg var väl inte egentligen det
talade ordets man, men han var en
förkunnare, som grep in i människornas
sinnen, därför att han endast gav ifrån
sig vad han själv upplevat i sitt innersta.
Enligt Rydberg hade människan sin
varelse samtidigt i tvenne världar, den
ena verklighetens värld, den andra
idealens värld : »I den ena
världen sker allt såsom det måste ske; i
den andra skulle intet ske utan att man
kunde säga: det bör så ske. Det var
Rydbergs stora hjärtesorg att de flesta
människor så gärna avstodo frän detta
»borde» och så motståndslöst
underkastade sig ett blindt och naturbundet
»måste». Själv greps han av avsky och
förfäran inför den mekaniska
världsteorin och såg i den en ändlös tavla av
mänskligt lidande och elände. Sitt eget
inre lidande har han målmedvetet
betvingat med de medel han anvisat i den
lilla dikten Din sorg är din:
Du mänskobarn, hur tung din lott du känne
sök ej hos dina svaga likar tröst! .
Lägg ej din sorg på redan tyngda bröst!
Din sorg är din, och du bör bära henne.
Men när han i den mekaniska
världsteorin sett hela mänskligheten utlämnad
åt en allas strid mot alla, där den svage
är ett värnlöst byte för den starkares
rätt, då har Viktor Rydberg lidit
djupare än en människa genom egna
motgångar kunnat göra.
~6
Vi som inför världskriget sett våra
personliga sorger dränkas av ett
oöverskådligt svalg av lidande, vi ha kommit
att förstå denna Rydbergs känsla och
hålla den dyrbarare än allt annat hos
honom. Läsa vi numera Prometeus ock
Ahasverus, så tror jag, att vi framför
allt fästa oss vid Ahasverus’ slaviska
underkastelse inför Maktens lag, och
att vi häpna inför, hur djupt Rydberg
sett in i denna tomma naturalistiska
maktlära. Även om vi ej kunna vara
så optimistiska som Prometeus, så
ställer dikten oss ändå vid den skiljeväg
som är vår egen, och det står klart för
oss, att vi måste följa samma väg som
han utpekat.
Utifrån denna erfarenhet läsa vi
Viktor Rydbergs jubelfestkantat. Den är
skriven omedelbart efter Prometeus och
Ahasverus och uttrycker i sina klara
fasta verser en hårdt tillkämpad visshet.
Särskild hård har kampen stått om de
verser, som kvarstannat från Rydbergs
trosbekännelse för livet.
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt kan ej av tiden härjas.
Det är en skörd som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Varje själ, som längtan bränner
till vad ädelt är och sant,
bär uti sitt djup och känner
evighetens underpant.
Åtminstone för egen del känner jag
dessa ord som det bästa uttrycket för
min tro och vet att deras grundton
aldrig skall överge mig.
Efter de väldiga insatser Viktor
Rydberg gjort under 1860—70-talen, då
han nästan ensam ledde den offentliga
diskussion, som var värd att höra, drog
han sig under nästa decennium
märkbart tillbaka. En ny generation hade
uppstått, som hade mindre sinne för de
stora idéerna men ett så mycket fastare
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
