Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilsky och åttiotalet. Av Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilsky och åttiotalet
När Brandes skrev sin essay om H.
C. Andersen, betonade han, att
sagodiktaren aldrig skildrat annat än de
tama djuren, husdjuren. Han visade, att
den näktergal, som i en av sagorna
personifierar poesin, är »en tam Fugl
og en fyrstetro Fugl.» Han saknar hos
H. C. Andersen oppositionen, kritiken,
revolten. Och han frågar, hur själva
»den grimme Ælling» slutar. »Ak, som
et Husdyr. Her er et af de Punkter,
man har vanskeligt ved at tilgive den
store Forfatter. ’O Digter’, føler man
sig fristet til at udbryde, ’naar Du
allerede har havt en saadan Tanke,
undfanget og udført et saadant Digt, hvor
kan da din Begejstring, din Stolthed
nænne at lade Svanen ende saaledes?
Lad den dø, om saa skal være! det er
tragisk og stort. Lad den løfte sine
Vinger, flyve susende i Jubel over sin
Skønhed og Styrke bort gennem Luften.
Lad den dale ned i en ensom og dejlig
Skovsø! Det er frit og skønt. Men ikke
dette: ’I Haven kom der nogle smaa
Børn, der kastede Brød og Korn ud i
Vandet’. ’Börnene løb efter Fader og
Moder og der blev kastet Brød og Kager
i Vandet og Alle sagde de: Den Nye
er den Smukkeste! saa ung og saa dejlig!
°g de gamle Svaner nejede for den.’
Lad dem neje, men lad det ikke
glemmes, at der er Noget, som er mere værd
end alle gamle Svaners ocli Ænders
Anerkendelse, mere værd end at faa
Brødkrummer og Kage som Havefugl,
den stille Sejlads og den frie Flugt.»
H. C. Andersen-essayen ingick i
Danske Digtere, som kom ut 1877, och
Snoilsky läste den alltså just vid den
tid, då han kände tillståndet som
olidligast. Han hade en gång 1875 i
Brandes’ närvaro givit oklara uttryck för sin
snaärta över ofrihet och tvång. Man
kan förstå, att detta ställe verkade på
honom som en maning. När han ett
par år senare hade tagit det avgörande
steget, erinrade han sig dessa intryck i
strofen:
Vita svanor tamt i vassen
kryssa efter gunst och bröd.
Ut på djupet, svarta svanor,
ut, I barn av natt och glöd!
Orden ha en klang av agitation, av
upprorspredikan, av lidelsefullt vädjande,
som icke är helt naturlig för Snoilsky
— det är som en reflex av Georg
Brandes’ mentalitet.
När Brandes år 1883 tryckte om
sin Snoilskykarakteristik från 1875 i
Mennesker og Værker, tillfogade han
några sidor, där han yttrade sig om
Nya dikter 1881. Naturligtvis var han
missnöjd med Svenska bilder — det var
icke i den andan Brandes önskat att
Snoilsky skulle bli organ för sitt folk.
Han skrev: »I Snoilskys Sind findes
Fædrelandskærlighedens og
Kongebeundringens hele Religiøsitet lyslevende;
Sverigs Karl’er og Gustav’er og Oscar’er
er Genstande for hans oprigtige og
barnlige Dyrkelse; han har under alle
sine Ungdomsstrejftog bevaret det
kongelig svenske Følelseliv uskadt i sin Sjæl.
Ha er nsaaledes optraadt som
Nationaldigter i en noget anden Forstand end
jeg personlig havde ønsket, han skulde
blive det. Jeg havde hellere set ham
digte i Pagt med Sverigs Nutidsliv end
med Sverigs historiske Minder. Snoilsky
er paa samme tid som han er bleven
mere national bleven mindre moderne.»
Utan någon som helst entusiasm
konstaterar Brandes vidare, att Snoilsky är
»bleven mere human og etisk». Till
slut förklarar han, att hans poesi gör
»et mærkeligt gammeldags Indtryk.»
»Der er nu og da noget Officielt ved
hans Patriotisme og hans Etik. Og dog
forekommer der i Digtsamlingen et
enkelt Digt, der ligesom bærer Bud fra en
anden Verden.» Denna enda dikt,
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
