Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Max Reinhardt 1920. En karaktäristik och en värdering. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A il g us t B r u n i u s
Foto. Dertet. Berlin.
Ernst D eut s ch som sonen
i S c heit er haufen.
torr snyftning, ett tafatt försök att kyssa
handen. Där fanns i hela föreställningen
icke en ton som skar sig, ingenting för
mycket eller för litet.
Bassermann i Schnitzlers Stora Scenen
var Bassermann i sin allra svagaste form.
Det vill tyckas som om den dekadenta
Wien-ironien med sin erotiska upptagenhet,
sin formella grace och finurlighet låge
längst bort från det nordtyska artistlynnet,
som är kärvt eller patetiskt men alltid
sakligt, ofta brutalt. Bassermanns bild av den
bortskämde histrionen var icke en bild av
en verklig artist; han såg ut och han
uppträdde som en sämre handelsresande i
portvin, han slog sig på knäna och
skrå-lade, han betonade sin betagenhet i den
nyss förorättade hustrun med att ideligen
stöta sin näsa mot hennes, han uppfattade
hela scenen med den misstänksamme
fästmannen som ett groft skoj. Nu kan det
sägas, att en ny tolkning har sitt behag
och att Bassermann har rätt till sin
uppfattning som de Wahl till sin. Men så är
det icke: man kan bevisa att denna
uppfattning är felaktig från början till slut.
Ingen tror att en stor stads kultiverade
publik sitter och väntar med spänning på
den studentspexfigur som Bassermann visade,
då han återvände kostymerad och
maskerad som Hamlet; och värre än så: ingen
tror att hans fina, kloka hustru vill försona
sig med en sådan osmaklig och simpel
narr eller att hon ens skulle uthärda en
dag i hans sällskap. Och den för hela
figurens och hela styckets karaktär viktiga
självkarakteristik som Herboth ger då han
talar om sig själv som ett barn — en
glanspunkt i de ’ Wahls framställning -—
trollades bort av Bassermann; med fullt:
fog, ty ingen skulle kunna tänka sig att
denna oxe kunde se något barnsligt hos.
sig själv. Nej, det var mera wiensk
stämning och framför allt mera smak och
riktigare tolkning i Dramatiska Teaterns
utformning av stycket; alla svenskarna
voro-bättre än tyskarna i motsvarande roller.
Den känslan infann sig för resten mer
än en gång under detta gästspel: större
smak, finare kultur på den svenska sidan
mot en våldsammare expression, en djärvare,,
mäktigare teknik på den tyska. Dessa
skådespelare togo ut så mycket de kunde ur
den enstaka rollen, lade in den största
kraft och klarhet i varje replik, nådde
stundom det monumentala, tack vare en
självtillit av ståtliga dimensioner. Wilhelm.
Dieterle och Paul Hartmann som far och
son i Kabale und Liebe, Agnes Straub sonv
lady Milford i samma drama och som
Cecilie i Goethes Stella ge de bästa
exemplen. De gingo icke på djupet,
voro-icke personliga artister, men hur säkert
behärskade de icke sina medel! Av en
mera personlig typ var Ernst Deutsch, en
liten spenslig man med en praktfull stämma,,
tuba-liknande som Moissis och behandlad
med ett mästerskap av frasering, som är
ovanligt i Norden. Hans förnäma men
hårdsinta Antonio, gemena
ormliknande-Wurm i Kabale und Liebe och patetiskt
lidande son i Scheiterhaufen markera
hans-roll-omfång.
Midt ibland dessa goda, säkra och
normala skådespelare stod, gick och
figurerade en underlig enslig fågel:
Helene-Thimig. Hon var föregången av ett stort
rykte som en förmåga av rang och av en
ny typ; och både i Köpenhamn och
Göteborg hade hon lagt kritiken för sina fötter
— vad än publiken tänkte i sina hjärtan.
I Stockholm segrade hon icke. Jag vill
icke söka utgrunda vad detta kan bero på;
men det kan ju hända att vi i Stockholm
just nu ha en uppsättning skådespelerskor
som förena stora yttre företräden med en
varmare och finare personlig stil. Helene-
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
