Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den nordiska språkforskningen i Sverige under det senaste decenniet. En återblick. Av Hjalmar Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Lindroth
Emil Olson.
ande omständigheter: först den, att dess
undersökningsobjekt, ljuden och
ljudförbindelserna, är och ännu länge torde förbli
det, där den lagbundenhet, som även
språkets utveckling till en viss grad röjer,
tydligast kan iakttagas — vissa företeelser
inom detta område kunna nämligen rätt
väl bringas på vetenskapliga formler utan
ständigt hänsynstagande till de
svåråtkomliga psykiska faktorerna. Och därmed
sammanhänger då det andra företrädet:
att språkvetenskaplig metod och skolning
säkrast förvärvas inom den historiska
ljudläran. Ty blott på ett område där kraven
på systematiskt begripande (till viss grad)
och ordnande någotsånär kunna uppfyllas,
förvärvar forskaren de tillbörliga anspråken
på vad det vill till för att en företeelse
skall kunna sägas vara — så vidt för
tillfället möjligt — vetenskapligt förklarad.
Dessa anspråk har han gagn av att föra
med sig även på andra, ännu mer
komplicerade områden inom språkvetenskapen,
och de skola ägga honom att även där
söka upptäcka den regelbundenhet eller
det sammanhang varpå varje
vetenskapsman som sådan måste tro.
Allmänheten bör därför veta att den
metodiska skärpa och den tankeenergi, som
vinna så många vackra resultater inom
skilda grenar av våra dagars
språkforskning, till väsentlig del utbildats och stärkts
inom den historiska ljudläran.
I.
Den historiska ljudläran själv har ifråga
om de nordiska språken ingalunda legat nere
under det sista decenniet. En av de ledande
forskarna, prof. Axel Kock i Lund, har
dels behandlat skilda spörsmål inom
allmänt nordisk och svensk ljudhistoria, dels
fortsatt eller påbörjat viktiga
sammanfattande verk, varvid ävenledes åtskilliga nya
åsikter och synpunkter kommit fram. leke
minst genom dessa senare arbeten har det
blivit klart, för hur mycket den nordiska
språkforskningen har att tacka denne
banbrytande och outtröttlige forskare, vars
tankeskärpa trots de snart 70 åren icke
visar tendens att avtaga.
Som Kocks lärjunge får Emil Olson,
sedan 1917 hans efterträdare i Lund, i
huvudsak betecknas. Lärjungeskapet visar
sig både i valet av uppgifter — de ligga
företrädesvis inom äldre språkskeden ■—
och i greppet på dem — det litterärt
traderade språkmaterialet spelar även vid
diskussionen en dominerande roll gentemot
det direkt ur det levande språket,
enkannerligen folkmålen hämtade. Men det är ju
icke fråga om annat än att många uppgifter
inom den äldre ljudhistorien kunna — ja,
delvis böra eller måste — lösas utan
indragande av dialektmaterial. Också har Olson
utfört synnerligen viktiga språkhistoriska
arbeten, och hans kritiska försiktighet hindrar
honom från förhastade slutsatser som åsyfta
större räckvidd.
Ett högst värdefullt tillskott till den
svenska ljudhistoriska litteraturen
betecknas ock av Adolf Noreens, det andra av
de ledande namnen från en äldre
generation, stora verk Vårt språk Bd III (och
början av IV). — Av docent Elias Wessén
äro att anteckna några hithörande
förtjänstfulla undersökningar; även andra, nedan
nämnde forskare ha varit verksamma på
detta område.
Det är emellertid intet tvivel om att
det är genom dialektforskningen •— eller
talspråksstudiet överhuvud — som en
förnyelse inom både ljud- och formhistorien dels
redan inträdt, dels ytterligare kan väntas.
Ur talspråk och folkmål vinner
språkmannen förstahandskunskap om hur språket
verkligen lever. Och härigenom undgår
han bäst den benägenhet för
»bokstavs-träldom» som ej sällan spåras hos dem
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
