- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
115

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fr an Stockholms teatrar

Fot. ’F. Flodin.

Scen ur Vi skiljas.

Olof Winnerstrand—Adhémar, Ellen Cederström — Cyprienne,
Töre Svennberg—Des Pru?ielles.

for mycket yttranderätt. Det är
märkvärdigt, vad en teaterpublik fort tröttnar
på folkskrik.

Danton spelades av herr Ivar Nilsson.
Även i detta fall undrar jag, om han icke
vid aftonbrasans sken i familjekretsen borde
ha talat något tystare. Tjurvrålandet
användes väl huvudsakligen under folkmötena.
Emellertid var det hela en storslagen
prestation, och han lyckades i mitt tycke med
det svåraste, nämligen att ge åskådaren
en känsla av att man hade en stor
människa framför sig.

Herr Kåge hade den otrevliga
uppgiften att spela den idealistiske tråkmånsen
Robespierre. Han lyckades med Romain
Rollands hjälp att ge den ärliga
övertygelsen, som den politiske motståndaren
har så svårt att tro på men som särskilt
lär ha utmärkt Robespierre vid sidan av
enfaldig doktrinarism och solid tråkighet.
För det senare fann emellertid skådespe-

laren ett övertygande uttryck. Detta är
varken meningen som ett smicker eller en
oförskämdhet.

Rörande i sin mänsklighet var Camille
Desmoulins, framställd av Gustaf Molander.
Man blir riktigt glad åt att få se någon
vanlig människa, som oroar sig för sin
kommande avrättning; i vanliga fall hade ju
både aristokrater och terrorister, åtminstone
då de framställas på scenen, inga
betänkligheter för att huvudlösa hoppa in i
evigheten. Man vet emellertid, att Madame
Dubarry och Camille Desmoulins visat oro,
och de komma oss kanske närmare
därigenom.

Vidrigt verkar det på mig med det
enligt vissa personer »renande» som ligger
i en revolution. Den våg av smuts och
blod en sådan till en stor del utgör är
väl ganska tvivelaktig som reningsmedel,
och detsamma gäller också om ett krig,
även om det är upplyftande att se män-

115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free