Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Till den moderna kulturens karakteristik. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Gustavson
mångfald krafter, som den moderna
människan i sitt arbete ej längre förmår ge
något uttryck åt, förkrympa och den
moderna människan blott blir en
fackmänniska. Den sakliga kulturen växer henne
så fullkomligt över huvudet, och medan
den sakliga kulturen blir allt rikare, blir
hon själv allt fattigare.
Ferrero tycks visserligen anse, att
begäret att producera mycket med
nödvändighet har i följe, att mängden måste köpas
på bekostnad av fulländningen. Så enkelt
är emellertid icke förhållandet.
Förutsättningen för att det på kortast möjliga tid
skall kunna framställas en gränslös mängd
varor, är naturligtvis, att åtminstone
arbetsmedlen bli alltmer förfinade, förandligade
och kvalificerade. På teknikens område
har ju ock den moderna kulturen nått en
oerhörd fulländning och kvalificering. Detta
tyder på att man har stora utsikter att
träffa vid sidan om saken, då man utan
närmare distinktioner stämplar den moderna
kulturen såsom en blott kvantitetskultur.
Ferrero har nog, åtminstone om man
får döma av det här omnämnda arbetet, en
viss böjelse för att förenkla och taga den
moderna kulturen i alltför hög grad en
bloc.
Bättre hade han nog träffat, om han
karakteriserat den moderna kulturen som
i övervägande grad en sakkultur med stark
tendens att ställa alla ändamål under
kvantitetens kategori. I fråga om medlen
uppvisar den nämligen en enastående
kvalificering och fulländning.
Vilket är nu enligt Ferrero det
drivande motivet bakom den moderna
kulturutvecklingen! Jo, svarar han, drömmen
om människans herravälde över naturen.
Vilket är nu sambandet mellan denna dröm
och den moderna kulturens kvantitativa
utveckling? Ferrero blir oss åtminstone i
denna bok svaret skyldig. Att det finns
ett samband häremellan, är emellertid
otvivelaktigt. Jag vill blott här peka på, att
detta herravälde var omöjligt, så länge
människan ej förfogade över en vetenskap,
som satte henne i stånd att beräkna
naturförloppet. Beräkneligt och därmed
förutsebart blev naturförloppet endast öm det
kunde lyckas att i stället för den äldre
kvalitativa naturuppfattningen sätta en
kvantitativ. Kravet härpå födde den moderna
fysiken och den moderna tekniken.
Förutsättningen för att såväl drömmen
om människans herravälde över naturen
som tanken på en rent kvantitativ
naturuppfattning någonsin kunnat uppstå, är,
att avståndet mellan människan och
naturen måst ökas. Så länge människan,
såsom förhållandet var under såväl antiken
som medeltiden, kände sig som en del av
och fullständigt infogad i naturen, kunde
varken denna dröm eller denna tanke
uppstå. Naturen förnams ej då som en död
likformig ordning eller en värdeindifferent
kvalitetslös massa, utan som ett levande,
nyckfullt, av överraskningar fullt väsen,
vilket var föremål för kärlek och hat, men
framför allt för vördnad och respektfylld
fruktan.
Platonismen, stoicismen men framför
allt kristendomen gjorde här det första
djupa snittet och drevo människan och
naturen åtskils, men den medeltida kristna
kulturen sökte, åtminstone till en viss grad,
om ock på ett delvis annat plan, foga det
åtskilda samman och genom att helga
naturen åter förena natur och människa.
Naturen och människan framstodo båda
såsom fast infogade i ett stort
sammanhang — den levande gudomliga
världsordningen — och via detta större
sammanhang infogades åter människan i
naturen, om ock ej så fast och ändgiltigt
som för den antika uppfattningen.
Först vid medeltidens slut och den
moderna tidens början skönjas en
mångfald tecken som båda att människan och
naturen voro på väg att drivas i sär.
Människan börjar att draga till sig allt
liv, allt värde och allt initiativ och
naturen att nedsjunka till en likformig
indifferent ordning, ett kvalitetslöst material.
Människan blir fri, och därmed blir
naturen bunden.
Till denna människans frigörelse icke
bara från naturbundenheten, utan ock från
bundenheten av gemenskapen — av släkt,
tradition, kyrka o. s. v. — har måhända
livet i de medeltida städerna i någon mån
bidragit, men i än högre grad
protestantismen, i synnerhet kalvinismen med dess
ställande av individen på sig själv i alla
religiösa angelägenheter, dess blyfärgade
pessimistiska syn på naturen, inomvärldsliga
askes och uppfattning av världen som ett
blott material för Guds härskarvilja.
Denna människans frigörelse från tin-
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
