Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En utflykt till Nirvâna. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En utflykt till Nirvàna
Det var två dagar före denna
full-månefest som jag begav mig till Tan
chë Sze. Klostret står ej nämnt i
Baedeker eller alla de andra beskrivningarna
över Pekings sevärdheter. Dit leder
ingen automobilväg, och ingen dålig
imitation av västerländsk restaurant
förstör intrycket, som på så många andra
berömda platser i Pekings närhet. Få
saker beröra mig så vidrigt som att vid
ankomsten till ett ärevördigt gammalt
tempel få se en skrikande annons om
motorsprit till salu, eller en på
utomordentligt dålig engelska författad
kungörelse om att man måste köpa biljett
för att bese härligheten. Men detta
kallas ju för det nya Kinas stora framsteg
i civilisation.
Tan chè Sze ligger utanför
allfar-vägen. Man kan endast komma dit
genom en minst fyra timmar lång
promenad över rätt höga berg, — om man är
mycket lat så går det emellertid att bli
buren i bärstol. Men själva promenaden
erbjuder även den så mycket intresse
att den är väl värd den lilla
ansträngningen.
Jag antar att flera än jag vid
betraktandet av en kinesisk landskapsmålning
gjort den reflexionen, att bergen
förefalla så onaturligt återgivna. Inte se
berg ut som sockertoppar! Men
egendomligt nog så göra de det i Kina.
Dessa branta, skarpt utmejslade och
nästan vegetationslösa höjder äro ytterst
karakteristiska för hela norra Kina. De
lärda tvista visst om, huruvida de en
gång varit skogbevuxna eller ej, — nu
äro de emellertid nästan kala, trots
aktningsvärda försök att plantera skog.
Och färgen är den vanliga gulbruna,
som dominerar hela landet. Kanske nu
i september efter sommarens rikliga
nederbörd en del mindre skarpa sluttningar
fått en svag schattering i grönt, men
den försvinner lika fort som den kommit,
Pekingslätten från bergen.
och största delen av året ser man intet
annat än den gula jorden med några
ytterst magra vissnande grässtrån. Här
och var har kanske en företagsam bonde
gjort ett försök till odling, men det
förefaller som om denna till och med
överstege den flitige kinesiske
landtmannen krafter. För att få någon smula
regn att stanna på den branta
sluttningen måste odlingen ske genom
terrassering, och även då tycks resultatet bli
skäligen magert.
Rätt brant slingrar vägen sig upp
mot toppen. När man stannar där ett
ögonblick för att hämta andan har man
hela Pekingslätten utbredd för sina
fötter, bildande ett underbart panorama.
Först de sista utlöparna av de sterila
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
