Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En utflykt till Nirvâna. Av C. G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. Ta ^t■ b e
bergen, sedan den bördiga slätten med
mångfärgade åkerfält, gråa byar och här
och var en lysande röd tempelmur.
Och så i bakgrunden Pekings stadsmur
med sin krenelerade kant och svängda
torntak. Om luften är klar ser man
kanske solen skina på palatsets
gulglase-rade tak. Det hela ger ett intryck av
lugn och värdighet och på samma gång
av överflöd. Det förefaller omöjligt att
detta land varit och är skådeplatsen för
så många inre strider. Här i detta
härliga klimat, i denna rika natur, här måste
det stora samhällsproblemet vara löst
sedan tusentals år tillbaka. Ja, löst är
det ju i teorien, men man behöver bara
komma ned på slätten igen för att
komma underfund med att lösningen i
praktiken lämnar åtskilligt övrigt att önska.
Men här uppe på berget tror man sig
höra Confucius’ ord: »Man skall regera
ett stort land som man kokar en liten
fisk», d. v. s. man skall icke regera för
mycket. Och man tror att därnere på
slätten leves det efter den maximen —
Det var emellertid ej för att
reflektera över Confucius’ kloka ord som jag
kommit hit. Det gällde denna gången
att söka få någon bekantskap med en
helt annan gren av den kinesiska
civilisationen: buddhismen, så som den blivit
omplanterad i kinesisk jordmån.
Buddhismen i Kina, det är grov vidskepelse,
det är bara den råaste avgudadyrkan,
säga missionärerna. Jag vill ej ett
ögonblick förneka att så i många fall är
förhållandet, men mitt besök i Tan chë
Sze gjorde dock mycket till att
betydligt mildra min dom.
När man ändtligen kommer så långt,
att vägvisaren utpekar klostret, så möts
man av en angenäm överraskning. Träd,
en hel skog av de härligaste ekar och
cypresser omge klostret. Det ligger
inbäddat i en mot söder sluttande
dalgång, skyddat emot alla kalla vindar.
Det är en egendomlig sensation att från
den nästan trådlösa slätten och de ännu
fattigare bergen helt plötsligt komma in
i detta skuggiga valv, där allt andas lugn
och avskildhet. Vid porten till klostret
möter oss en tjänande broder, som
genast börjar med sina förfrågningar om
vårt ärende. Det är märkvärdigt vad
man kommer långt med kineserna
endast man känner deras vanligaste
hövlighetsformer. Bara en så enkel sak
272
Stora ingå ngen till templet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
