Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
och jag förmodar, att i den bulgariska armén
vid den tiden det fanns åtskilliga likheter
med det ryska. Pjäsen spelar ju 1885.
Av ett par gamla sagor och av ett på
dessa och på den italienska
1500-talsför-fattaren Ariosto byggt engelskt skådespel,
kallat The shrew=Argbiggan, har
Shakespeare på 1590-talet gjort komedien
Så tuktas en argbigga och byggt ut
den till en renässanshall, tror jag
Brandes säger. Och det är något vilsamt
över de bråkigaste sagor samt även något
av urtidens visdom. Jag hade roligt hela
tiden. Det hela gick i rasande fart
med skällsord, örfilar, infall och puts. och
regien av Gunnar Klintberg är värd en
särskild honnör, ej minst därför att han
fått alla och särskilt betjäningen att
verkligen spela och förefalla ha roligt. Katrina
i fru Brunius gestalt var ett präktigt byte
storvilt. Här behövdes någon, som
verkligen står i första planet och som har
förmåga av nyansrikedom. Amor tämjer ej
bara raggiga centaurer utan också vilda
lejoninnor, och det var vackert att se det
ståtliga paret Petrucchio och Katarina både
i ursinne och kärlek. Herr de Wahl
frustade och gnäggade som en ung stridshäst
och tog hinder samt courbetterade med en
sådan säkerhet och verve, att hans
segerpris blev både den sköna Katarinas och
publikens hjärtan.
Sanin heter den roman, genom vilken
Michail Artzibaschew blev känd i hela
Ryssland. Ingredienserna äro de vanliga
i ryska romaner: frihetslängtan, politisk,
social och sexuell, och apati, livsleda,
självmord. Det lär ha bildats
ungdomsföreningar i Ryssland, uppkallade efter
romanhjälten Sanin, och vad där bedrevs, det
kan man lätt fatta. Det fanns rätt mycken
frihet också i det tsaristiska Ryssland. Jag
undrar ibland över, hur den sorts mycket
frisinnade ryske student nu 1921 känner
sig, som så ofta förekommer i
romanerna och alltid ville vara några tusen
verst till vänster om de värst radikala,
melankolisk över att steget aldrig tas fullt
ut. Ha dessa ej för närvarande blivit
bönhörda nästan över hövan, då det gäller
radikalism, om också kanske inte precis
frihet? Säkert är, att romanen Sanin är
mycket upplysande för rysk psyke. Dra-
Fot. Almberg & Preinitz.
Fru Er as t of f som Elma
Nicolaj evna i Svartsjuka.
matiskt väl byggd är ej samme författares
Svartsjuka, spelad på Svenska teatern, men
den gör ett särdeles ryskt och i min mening
också starkt intryck. Elena Nikojewna
var gift med en författare, som för varje
akt blir mer och mer svartsjuk. Hans
hustru är av den kvinnotyp — på ryska,
som överflödar av erotiska facktermer,
finns det säkert ett specialuttryck för det
— som vill locka män till sig för att
sedan stöta dem bort. Från den unge
studenten till den gamle militärläkaren äro
alla antända av och upptända för henne.
Den kaukasiske fursten Derbelijani anser
sig vara så uppmuntrad av Elena, att han
med stormande hand vill intaga fästningen.
Då paret överraskas av maken, lyckas
hustrun med yttersta möda övertyga sin
man att det ej förekommit något, men
ledd av sin perversa instinkt att vilja se
män lida, ljuger hon, sedan han lugnat sig
något, för honom och säger: »Jo, jag har
verkligen varit kaukasierns älskarinna».
Men nu gick det för långt, hon hade
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
