Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Doctor Blood. Av Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
var annars omöjligt att se; kroppen var
bara illa ordnade kläder, och om det
fanns något i dem stod knappast att
upptäcka. Haussmann hade tagit med
sig ett par flaskor och bomull, sysslade
nedböjd med mannens huvud och
tycktes få liv i honom; åtminstone gjorde
Mr. Lloyd en rörelse som om han sett
den dyrbara gnistan och ville fånga den
innan den hunnit på nytt besudlas av
denna världens svek. Det tycktes
omsider bli till tankeutbyte mellan de två
på något sätt hemskt olika figurerna,
och det tycktes också som om
Haussmann kort och avvärjande blandade sig
däri. Hans egentliga göra var dock att
ge order åt olika håll, medan Mr. Lloyd
snart nog var upptagen av att skriva i
en anteckningsbok. Till slut kom en
sjukbår, och mannen fördes bort.
När Haussmann hunnit upp till mig
igen, gav han förklaringen på
pantomimen i ord som blevo desto mera
skärande, emedan han återgav replikerna på
engelska som de fallit. Hans uttal av
detta språk var alltid egendomligt
pressat och liksom inbitet, och nu blev det
dubbelt så i upphetsningen.
»Är det inte sagolikt» ? sade han.
»Han frågade gubben: Är det alltså er
bestämda uppfattning att intet fel låg
hos maskineriet? Hade någon befallt er
att följa med? Och så vidare. — När
den stackarn inte visste ens om han var
död eller levande! Jag visste det
knappast jag.»
»Vad har händt?»
»Gubben blev klämd i en hiss,
halkade tydligen när han hoppade på efter
lådorna. Han föreföll alldeles
slätmang-lad.»
»Han dör alltså?»
»Visst dör han, det var därför Lloyd
hade så brådt. Han tog upp vittnesmål
på vad som sades. Vad brydde han
sig om annat? Han grälade på mig när
jag avbröt. Och jag kunde inte svara
vad jag ville. Karlen begriper ju inte
tyska.»
Detta grämde Haussmann nästan lika
mycket som mannens omänsklighet, men
var säkert det lyckligaste för honom
själv. Han var icke vidare väl liden
förut på grund av både språk och
okonstlat väsen.
Saken var onekligen ful, och vi bytte
länge tankar om den. Den förtog helt
och hållet vår förnöjelse att det var
lördag och alltså halv fridag. Vi hunno
få del av nyheterna från sjukhuset.
Fallet var hopplöst. Där hade alltså en
människa offrats i ett maskineri, och det
var intet fel i maskineriet, varken det
materiella eller det moraliska. Det
fungerade utmärkt och kunde utan
bekymmer fungera vidare. Felet var hos
mannen och krävde intet plåster för de
efterlevande, framför allt därför att han
försummat bereda sig på olyckan och låtit
sig överrumplas både av den och av
Mr. Lloyd. Mr. Lloyd åter hade gjort
det han var satt till att göra, varken mer
eller mindre — han passade i
maskineriet och var lika felfri som detta. Det
var icke bara ett enskilt fall, det var
ett helt system som fyllde oss med
upproriskhet: den segrande, samvetslugna
industrialismen i det land, där den
härskade muntrast och obevekligast.
Vägen hem blev mig icke vackrare
än vanligt, och när jag ovanligt nog såg
ett främmande ansikte i bågfönstret till
förmaket, väckte även det mitt obehag.
Jag hade dock ingenting att göra med
besöket och skulle ha gått upp till mitt
rum, som jag brukade. Men när Mrs.
Billing öppnade för mig — det var
hennes värdinneperiod för tillfället — var
hon så bragt ur sitt vanliga lugn, att
jag i överraskning saktade min gång i
tamburen. När jag var vid dörren till
förmaket, stammade hon några ord, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
