Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Huvudströmningar och huvudpersoner inom Tysk-Österrikes moderna diktning. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maj a Lo e hr
Richard S c h auk a l.
Båda stå de i denna den personliga och
konstnärliga laglöshetens tidsålder som
imponerande bärare av den högsta, blott
genom verklig kultur uppnåeliga
konstnärliga disciplin. Trots allt finkänsligt
förstående för stämningar stannar Schnitzler
dock alltid på ytan med sin lätta och frivola
världsåskådning och utmanar ofta till stark
etisk motsägelse, Hofmannsthals natur har
större djup och sträcker sig utöver det
formella även i sitt ämnesval mot det
eviga hos tingen.
Även i Sverige välbekant är Rainer
Maria Rilke (född 1875 ’ Prag av
tysk-böhmisk familj), Ellen Key har för länge
sedan genom sina djupt i hans väsen
inträngande uppsatser gjort den svenska
allmänheten förtrogen med honom, och
därför behövas blott några få rader om
mästaren, vars konst står så fjärran från ali
yrkeslitteratur men för en liten skara
mottagliga har blivit till det djupaste
uttrycket för konstnärlig världsåskådning. Två
bergstoppar är det som tyckas för första
gången bestigna av honom: förandligandet
av allt materiellt, vilket för dem som
kunna se med Rilkes ögon rent av
omgestaltar världsbilden, samt ett hittills icke
ens tillnärmelsevis uppnått välde över
språket, danande det till ett instrument, som
icke längre vägrar att ge uttryck varken
åt de finaste och subtilaste stämningar och
aningar eller åt känslans varmaste glöd.
Av hans prosaverk må nämnas: »DieWeise
von Liebe und Tod des Cornets Christof
von Rilke, Herrn auf Langenau» (1916)
och »Die Aufzeichnungen des Malte
Laurids Brigge» (1910), bland hans
diktsamlingar »Das Buch der Bilder» (1902), »Neue
Gedichte», första och andra delen (1907
och 1908)saint »Das Stundenbuch» (1906).
Estet som Hofmannsthal, men stående
Ijärran från ali symbolistisk själsanalys,
helt och hållet inriktad på kärleksfull
traditionsvård och vemodigt njutande av de
genom århundraden av förfinad
själsbildning vunna, av nutidens demokratiska
stormböljor hotade kulturvärdena, är den
1874 i Brünn födde lyriken, novellisten,
essayisten och konstteoretikern Richard
Schaukal. En sen född lärjunge av
adertonde århundradet, icke det adertonde
århundrade som frambragte Rousseau och
Schiller, utan det som i Temple-tornets
källare och på guillotinens plattform
sammanförde en krets herrar och damer, för
vilka knappast någon annan last än
smaklösheten var främmande, och vilka ännu
under bödelns plebejiska händer bevarade
sin oefterhärmliga värdighet och grace, sitt
outsägliga människoförakt och hade sitt
leende tillreds för ett finslipat epigram. En
ordets mästare lika mycket på prosa som
i versen, har han bland talrika andra verk
utgivit de två diktsamlingarna
»Ausge-wählte Gedichte» (1909) och »Neue Verse»
(1913), den tjusande tankefyllda
prosaboken »Grossmutter. Ein Buch von Tod
und Leben» (1906), de osentimentala, men
högst spirituella kåserierna över
aristokratisk levnadskultur »Gedanken und
Mein-ungen des Herrn Andreas von Balthesser»
(1907),novellboken »Eros Thanatos» (1911)
och en rad konstteoretiska essayer, såsom
»Giorgione oder Gespräche tiber die Kunst»
Rainer Maria Rilke: Hörsägner om den gode Guden, övers. Anna Troili Petersson, Segerbrand
1918. — Auguste Rot/in, Bonnier 1920. — Ellen Keys artiklar om Rilke förekomma i O. o. B. I3:e
arg. (1904) sid. 513, 55S.
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
