Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Huvudströmningar och huvudpersoner inom Tysk-Österrikes moderna diktning. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty s k-Ös t er r i kes moderna diktning
(1906), »Vom Geschmack» (1910) och
»Vom unsichtbaren Königreich» (1910).
Närbesläktad med den realistiska
naturalismens konsekventa representanter, men
skild från dem genom en ovanligt stram
dramatisk konception, egenvillig och
knotig som de gamla furorna i hans
Tyroler-hembygd, är Österrikes största dramatiska
diktare, kanske den mest betydande bland
nutidens tyska dramatici över huvud: Karl
Schönherr (född 1867 1 Axams). Redan
hans 1904 utkomna novellsamling
»Caritas» uppenbarade i sin sträva, alla
deskriptiva detaljer försmående berättarkonst,
vilken så att säga gick fram efter
scenteknikens lagar, den födde dramaturgen. Det
karakteristiska i Schönherrs
diktarpersonlighet är frånvaron av tendens i hans verk;
och det har man ju sedan Ibsen och
naturalisterna varit van att söka i dramat.
Det finnes för Schönherr blott ett enda
problem för den konstnärliga gestaltningen
— och detta visserligen i lika oändligt
många uppenbarelseformer som livet självt
ger — människornas individuella
förhållanden till varandra. Han betraktar dessa
förhållanden från alla sidor, framställer alla
deras kombinationer och blir så efter
vartannat till familjetragediens diktare —
»Bild-schnitzer» (1900), »Familie» (1905),
»Kin-dertragödie» (1919) —, till den obönhörlige
skildraren av kampen mellan man och
kvinna ■—• Weibsteufel» (1915), »Frau
Snitt-ner» (1916) —, han finner de mest gripande
toner för barnets själsångest — »Karrnerleut’»
(1904) —, för den osjälvständige, halvmogne
gossens vacklande mellan
föräldraauktoriteten och hans eget vaknande själsliv —
»Sonnwendtag» (1902), »Die Trenkwalder»
(1914) —, för konflikten mellan statens
auktoritet och samvetsfriheten — »Glaube und
Heimat» (1914) —, mellan människokärlek
och hemkärlek i »Volk in Not» (1915).
De primitiva, elementära motiven, livets
stora grunddrifter äro drivfjädrarna i hans
dramer: hunger och kärlek, vänskap och
hemkänsla; för de komplicerade
själskonflikterna hos så kallade »moderna»
människor eller för abnorma själstillstånd hos
neurasteniska män och hysteriska kvinnor,
varav vår moderna litteratur i övrigt är så
uppfylld, har han intet intresse. Därför
Karl Schönherr.
söker han också personligheterna för sina
dramer inom bondeklassen såsom varande
den enda där ännu en renare mänsklighet,
oberörd av tillfälliga sociala omvälvningar,
lever kvar. Och närmast besläktad med
bondens art är också Schönherrs
dramatiska stil. Knappa repliker, intet
teoreti-serande över känslor, sträva, slutna
gestalter, liknande de träfigurer som skickliga
bondehänder snida i Tyrolens dalar. Men
samtidigt äro även de minsta bifigurer så
plastiskt sedda och så skarpa i konturerna,
att vi hos en var av dem känna ett helt
livsöde. Att Schönherr icke blott kan
gestalta familjedramats relativt enkla, till få
personer begränsade konflikt djupt
gripande, utan också förstår att forma den
historiska tragediens spröda stoff till en fast
byggnad, det har han bevisat i sin »tyska
hjältedikt», den förut nämnda »Volk in
Not». Man kan i detta sammanhang särskilt
tänka på ännu ett annat av hans verk,
vilket genom sitt ämne och i sin första
avfattning även stilistiskt intager en
undantagsställning bland hans teaterstycken
och i vilket vi för första och enda gången
hos Schönherr känna närvaron av en
abstrakt idé, en blick utom gränserna för
denna världen, däri han har slagit så
kraftiga rötter: det är sagospelet »Das
Königreich» (första avfattningen 1908, andra
Kahl Schönherr: Ur min anteckningsbok, övers. Ernst Lundqvist. Geber 1912. — För hem
och tro, övers. G. Klintberg, Sv. teatern 27/i0 ’91 I. — Guds gröna jord, övers. G. Klintberg, Sv. tea-
tern 18/1 1915. — Kvinnodjävulen övers. G. Klintberg, Sv. teatern 29/ 1916.
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
