Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Huvudströmningar och huvudpersoner inom Tysk-Österrikes moderna diktning. Av Maja Loehr. Översättning från författarinnans manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty s k-Ös t er r i kes moderna diktning
potens Enrica von Handel-Mazzetti (född
i Wien 1861), vilken särskilt i sina
romaner »Jesse und Maria» (1906) och »Die
arme Margret» (1910) har tillfört den
historiska romanens numera tämligen
misskrediterade konstart nytt pulserande liv.
Reformationens och motreformationens tid
i Donauländerna, tyskarnas kamp om sin
heligaste andliga egendom, sin religiösa
världsåskådning, är hennes käraste ämne.
Av katolikerna åberopad som katolsk
ten-densiös författare och likaledes firad av
protestanterna såsom den där har förhärligat
samvetsfrihetens martyrer, är hon som ren
och äkta konstnär ingendera delen utan en
sann människoskildrare. Hon har djupt
inträngt i dessa kamptiders kultur, själsliv
och språk och kan därför gestalta deras
människor, händelser och problem med det
upplevdas intensitet i livfyllda och kraftigt
berättade skildringar. Beklagligtvis
framträder hos henne allt mera en böjelse för
detaljerade utmålningar av sjukligt
överspända själstillstånd och av de i alla hennes
böcker återkommande krassa situationerna.
Av hennes verk kunna ytterligare nämnas
romanerna »Meinrad Helmpergers
merk-würdiges Jahr» (1900), »Stephana
Schwert-ner» (1913), »Der deutsche Held» (1920)
och diktsamlingen »Deutsches Recht» (1908).
Den filosofiska romanen odlar Erwin
Guido Kolbenheyer (född av tysk familj
i Budapest 1878) och använder denna form
icke blott för att med den grundligaste
förtrogenhet med ämnet och intuitiv
gestaltningskraft teckna bestämda filosofers
porträtt, utan begagnar den också som
konstnärligt hölje kring sin egen filosofiska
världsåskådning. Fyra betydelsefulla arbeten
föreligga hittills från hans hand.
Spinozaromanen »Amor Dei» (1908), »Meister
Joachim Pausewang» (1910), till vilkens
bild den schlesiske mystikern och
skomakaren Adolf Böhme har lämnat många
drag, och slutligen »Die Kindheit des
Para-zelsus» (1917) äro hans mest bekanta verk,
om de också helt naturligt på grund av
sitt allvarliga och djupa tankeinnehåll blott
kunna få en ganska begränsad läsekrets.
I romanen »Montsalvatsch» har
Kolbenheyer tecknat en grupp unga människor i
kamp för de högsta andliga och mänskliga mål.
Anton Wil dg a n s.
Helt modern i sin problemställning är
Jakob Wassermann (född i Fürth i Bayern
1873, sedan många år bosatt i Wien).
Vare sig han i sitt första större verk,
romanen »Die Juden von Zirndorf» (1897)
skildrar sjukliga yttringar av religiös
fanatism eller i »Alexander in Babylon»
(1905) framställer geniets oc.h de i dess
bann stående massornas heroiskt stegrade
själsliv, vare sig han i »Caspar Hauser»
(1908) berättar om det gåtfulla, genom ett.
hemlighetsfullt mord undanröjda
Nürnberger-hittebarnet från förra hälften av i8:de
århundradet eller i »Masken des Erwin
Reiner» (1910) ger en förskräckande sannr
om ock stiliserad bild av våra dagars
de-kadenta, genom överförfining andligt
utarmade samhälle — alltid är det
problemet »individ och samhälle» som
sysselsätter honom, alltid frågan om
människans slutliga bestämmelse som plågar
honom. I »Christian Wanschaffe» (1919)
tror han sig ha funnit detta mål för den
mänskliga tillvaron: kärleksfull hjälpsamhet^
uppgivande av den egna individualiteten
till förmån för lyckans vanlottade styvbarn.
»Das Gänsemädchen» (1915) behandlar
motivet mannen mellan två kvinnor. Bland
hans noveller må nämnas »Der goldene
Spiegel» (1911) och »Der Wendekreis»
1920). Den sällsynt kyliga objektiviteten
Jacob Wassermann: Renate Fuchs, övers. Ernst Lundqvist, Ljus förl. 1913 (2:a uppl.) —•
Ifcnnes förflutna, övers. Eva Zetterlund, Holmquist 1915. — Christian Wahnschaffe, övers. Gösta
Gideon Molin. Sv. Andelsförl. 1919.
607
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
