Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Frälsningsarmén. Dess gestalt och själ. Av Laura Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fräls n ing s armén
med om att grunda det Salvation
Kingdom, inom vars gränser solen i våra
dagar aldrig går ner.
Lilla Catherine ägde ett brinnande
hjärta, som predestinerade henne för ett
liv av lidande. Ali smärta hon mötte
kände hon som sin egen. Hennes
medkänsla med djuren tillfogade hennes
barnahjärta dess första sär. Men hon
stannade ej vid att känna. Hon ägde
även ett djupt sinne och lärde sig tidigt
att tänka.
»Mitt barnsliga hjärta», säger hon,
»njöt mycket av Wesleys och Butlers
spekulationer med avseende på
möjligheten av ett tillkommande liv för
djuren, då Gud skulle låta dem få en
ersättning för de lidanden, som här
drabbat dem.»
Hon fick en omsorgsfull uppfostran
av en varmt kristen moder i ett
metodistiskt hem av medelklassen. Religion
hade alltid varit hennes livs
huvudintresse, och vid sexton års ålder fördes
hon på en åktur ansikte mot ansikte
med döden och genomgick därefter en
religiös kris. Hon utgick ur den med
personlig visshet om sin egen frälsning.
Genast började hon ta livlig del i det
metodistiska församlingsarbetet, snart
alltför livlig för att vara de styrande till
behag. Såsom misstänkt för alltför djärva
reformidéer blev hon jämte åtskilliga
andra medlemmar utesluten ur
församlingen.
En afton 1851 var en liten skara
dylika »reformers» från olika
London-församlingar inbjudna till ett samkväm hos
en likasinnad. Under aftonens lopp
uppträdde en ung man, det sades han var
biträde i en pantlåneriafFär, och
deklamerade ett poem, kallat Krögarens dröm.
Det skedde med ett utomordentligt
patos och högst dramatiskt utförande.
Sällskapet blev på det livligaste
upprört. Den nyfödda nykterhetsfrågan,
som ännu låg i sin linda, slog upp sina
ögon för ett ögonblick och utfordrade
varje närvarande till ett partitagande.
Flertalet var emot absolut nykterhet.
Högst få voro för. Men miss Mumford,
som redan vid tolv års ålder varit
sekreterare i en nykterhetsförening för barn,
reste sig upp med blossande kinder och
gick fram till den unge deklamatoren
och räckte honom sin hand med ett
varmt tack. Mr Booth log sitt mest
triumferande leende.
Catherine Mumford och William
Booth hade för första gången i livet
mött varandra och ögonblickligen i
varandra igenkänt de resp. ideal av man
och kvinna de buro i sina hjärtan. Båda
voro tjugutvå år.
William Booth var född i den stora
fabriksstaden Nottingham. Han hade
vuxit upp i ett disharmoniskthem, tryckt
av fattigdom. Hans far var affärsman,
husjobbare. Han hade en gång varit rik,
men förlorat allt vad han ägde. En dov
dysterhet vilade över gossens barndom.
Modern var en stolt befallande kvinna,
som ej lät sitt vackra huvud böjas av
olyckan. Hon sökte trots allt bevara
skenet och hålla familjen uppe. Hon bar
judenamnet Moss. Familjen Moss är
allmänt bekant i våra dagars England
som ägare av bolaget Empire Theatres
med biografteatrar i alla större engelska
städer. Till bekännelsen var hon ej
judinna, utan i likhet med sin man
tillhörde hon engelska statskyrkan. William
var hennes ende son, sin moders juvel.
Modern var hans barndoms enda stjärna.
Vid tretton år miste William sin far.
Han sörjde honom näppeligen. »Jag var
glad det inte var min mor, som dött».
William fick övertaga försörjningsplikten
för mor och två systrar. Han var redan
installerad i ett yrke. Fadern hade just
hunnit ordna om den saken, innan han
dog. Hans enda intresse i livet hade
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
