Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Stockholms musikliv. Av Albert Spitzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Spitzer
sig vid. Även om man vid åhörandet av
La Mer oftast mer förbluffas än hänföres,
måste man dock erkänna, vid sidan av
den raffinerade orkesterbehandlingen,
tondiktarens esprit och verve, liksom den
känsliga naturlyrik som genomströmmar de
tre satserna. En roande nyhet var
Sini-gaglias ouverture till Goldonis lustspel Le
Baruffe chiozzotte, om än skäligen banal i
uppfinningen.
Bland Konsertföreningens många solister
har i främsta rummet den spanske
violinmästaren Joan Manén, i gott minne hos vår
publik från tidigare uppträdanden, ådragit
sig uppmärksamheten. Hr Manén är icke
blott en violinist av allra första rang, han
är tillika en gudabenådad musiker. En
utsökt skön ton, en rent av mirakulös
teknik, en osviklig renhet i alla lägen, allt
detta i tjänst hos ett varmt temperament
och förenat med ett sällsynt besjälat
föredrag gör att man i honom möter en av
konstens verkligt store. Utom Bruchs
Skottska fantasi spelade hr Manén flera egna
kompositioner av en svårighetsgrad som
nog gör dem otillgängliga för andra än
ett fåtal violinister, och bland vilka man
främst minnes hans Concerto espagnol, där
spansk tematik och rytmik fått en modernt
fransk harmonisk och instrumental dräkt. Hr
Arånyi, Konsertföreningens nye förste
konsertmästare, har som solist i Beethovens konsert
och Mozarts a-dur visat prov på en långt
driven teknik, ädel ton och vackert föredrag, och
hr Olof Wibergh spelade med verklig glans
och brio Saint-Saëns’ g-moll-konsert för
piano. Bland vokalsolisterna dröjer
minnet helst vid hr H. Falkmans utförande av
sånger av Haqvinius och Rangström, de
sistnämnda ett par särdeles lyckade och
karakteristiska tonsättningar till
Frödings-dikter. Vokala inlägg ha f. ö. lämnats av
Hanna Granfelt, Maja Kinberg och Käte
Rantza. Gästdirigenter ha varit hr Melchers,
som bl. a. framförde några särdeles
underhållande och behagliga satser ur
Drott-ningholms-musique av »svenska musikens
fader» Roman, hr J. Eibenschütz, som på
ett medryckande sätt tolkade Dvoràks
amerikanska symfoni m. m., samt den för
många Københavns-resande svenskar
välbekante hr Schnedler-Petersen, som förutom
C. Nielsens symfoni introducerade en svit
av Tschaikovsky, som roade för stunden
utan att kvarlämna något djupare intryck.
— Konsertföreningens fyra aftnar
omfattande Brahms-cykel är, när detta skrives,
ännu ej avslutad.
Kammarmusikföreningen, som nu kan
blicka tillbaka på en tioårig, framgångsrik
verksamhet, hade vid sin oktoberkonsert
lagt programmet i händerna på
Kjellströms-kvartetten, sedan i våras till stor fördel
för ensemblen kompletterad med hrr
Grönwall och Christiansen i violin- och
cellostämmorna, och som nu tolkade verk av
Mozart, Berwald och Stenhammar.
Ber-walds g-moll-kvartett, ett ungdomsarbete
från 1818 och ännu otryckt, lär nu ha
fått sitt första offentliga uppförande! Om
den än ej i samma mån som de två senare
kvartetterna bär den speciellt Berwaldska
prägeln, vittnar den dock om tonsättarens
vid unga år framträdande egenart — redan
den tvåsatsiga formen är ovanlig — och
företer vid sidan av en viss naivitet i
uppfinningen (andra satsens sångtema) den för
Berwald säregna blandningen av djup känsla
och lekande humor. Liksom Stenhammars
välkända c-dur-kvartett, ett verk
sprudlande av kvickhet och gott lynne, fick den
ett alldeles ypperligt utförande. Hr
Kjellströms varma intresse för vår svenska
musik förtjänar ett tacksamt erkännande.
Novemberkonserten inleddes med en konsert av
J. S. Bach för violin (hr Ruthström) och oboe
(hr Dickert) med piano (fröken M. Ohlson) i
vilken man återfann en gammal god
bekant: konserten för 2 klavér och
stråkorkester (c-moll); den nu spelade nyupptäckta
versionen lär vara den ursprungliga.
Därefter utförde den tyske cellisten H.
Botter-mund en svit för violoncell solo av egen
komposition, ett verk av ädel stil och
hållning, varpå följde en av M. Press i nära
anslutning till föregångaren Joh. Halvorsen
verkställd, fri bearbetning för violin och
cello av Händels g-moll-passacaglia.
Beethovens ofta spelade b-dur-trio op 97
avslutade programmet, om vars utförande endast
det bästa är att säga. — Stockholm har
gästats av den kända och värderade
Budapest-kvartetten, vars av sann stilkänsla
utmärkta återgivande särskilt av Haydn och
Mozart förtjänar framhävas, samt av den
för oss nya s. k. Sevcik-kvartetten, även
den en förstklassig ensemble med klangligt
välljud, fulländad rytmisk balans och hög
musikkultur. — En i allo lyckad konsert
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
