Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några minnen och bilder från en sångarfärd till Java. Av Sven Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några minnen och bilder från Java
bredspårad karsk manlighet, under det
att man i den kvinnliga gången sökt
finna uttryck för allt det mjuka, det
stilla och undergivna som finnes hos den
javanska kvinnan.
Fötterna släppa nästan aldrig
marken, kroppstyngden överflyttas långsamt
från ben till ben med en skarpt
accentuerad vaggning på höfterna, foten
flyttas släpande med vikta tår mot marken,
händerna hålla nästan undantagslöst
slöjor eller långa fladdrande skärpändar,
vilka liksom understryka armarnas plastik.
Hela kroppshållningen är för resten den
nu mera hos oss så moderna med
till-bakatryckt bröst och något
framskjutande måge, så att hela figuren får denna
»linje» över sig, som vi såväl känna igen
från den tidiga medeltida konsten. Och
så skrider hon sakta slingrande fram
över scenen, en bräcklig exotisk blomma,
ett svagt rö, färdig att knäckas av första
starka pust, lössläppt däruppe ifrån de
förrädiska vulkanernas vilda kraterhål.
I pjäserna föreställes ofta hjälten
komma flygande från fjärran trakt.
Detta framställes så att skådespelaren
kommer in trippande högt på tårna med
små snabba steg, en illusoriskt svävande
rörelse så som han kan framställa den, och
kryssar i stora zig zaglinjer över scenen,
under det att de tunna vida
skärpändarna, vilka hela tiden spela en framstående
roll vid gestikulerandet, föras så att de
ständigt på nytt fyllas av luftdraget och
sålunda som spända små segel bidraga
till intrycket av svävande flykt. Man sitter
beundrande inför den oerhörda
behärskningen av varje kroppens minsta rörelse,
det rent gymnastiskt mästerliga som
skådespelaren presterar — och glöm icke,
att här ej är fråga om yrkestränade
professionalister, utan om helt enkla
amatörer, borgerliga yrkesmän, som offra
oändligt mycket intensivt arbete av
intresse för den urgamla traditionens
vidmakthållande! Den ovan nämnda prins
Soor-jodi Logi’s förnämste motspelare
197
Scen ur ett W aj an g - o r an g - s p e l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
