Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några minnen och bilder från en sångarfärd till Java. Av Sven Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Scholander
Och så skrida nattimmarna sin
stjärn-beglänsta gång. Södra Korset reser sig
alltmer över våra huvuden, under det att
vår egen gamla Orion länge sen hunnit
krypa till kojs bakom synranden, och
alltjämt kämpa hjältar och jättar om
övertaget på den vita duken, dalangen
är outtröttlig, händer, fötter och
stämband äro i beständig rörelse, minnet
sviker ej ett ögonblick inför den
uråldriga pjäsens långa tirader, liksom ej
heller uppfinningsförmågan då det gäller
nya vitsar och anspelningar, vilka på
nytt sätta liv i de så småningom
domnande livsandarna. Och så börja
tupparna runt om i hyddorna att sjunga
sina första hymner till den svagt
gryende dagen, fåglarna i palm- och
va-ringikronorna följa snart exemplet. Södra
Korset bleknar mot den ljusnande
pellen, — och alltjämt hålla de trognaste
bland publiken ut! De ha setat där
sedan klockan 10—tidigare bruka
föreställningarna ej börja —, och först nu
kring 5-snåret säger dalangen sina sista
repliker och sätter sitt ridåberg till
tecken att pjäsen lyckligen nått sitt slut.
Lampan blåses ut, och man raglar
sömn-drucken var och en till sin lilla
bekväma bastmattstump på den bambuflätade
britsen, med eller utan träkloss under
huvudet. Men ännu klunkar gamelans
basgong genom den ljusnande
morgonen, nymorgnade ungdomar ha ersatt
de uttröttade yrkesmusikanterna, de enkla
melodierna är man född med, och
rytmen har man i sig från ett än tidigare
stadium, »also los»! Vad mer om
sedan harmoniseringen blir primitivare än
t. o. m. själva instrumentet, i ali sin
förresten konstfulla yttre sammansättning !
Och långt ut på nästa dag, då vi själva
sovit ordentligt ut och sitta vid vårt rikt
försedda frukostbord ute på »gallerijet»
hos våra vänner på sockerplantagen,
höra vi ännu basgongens djupa toner
genom den redan heta, soldisiga
atmosfären -— festen kommer att »vara i
dagarna tre, å nätterna me’», så nog få
gamelamusikanterna och dalangmannen
veta att de leva alltid!
Och så komma vi till kapitlet om
den till alla wajangspel med
nödvändighet hörande gamela-orkestern. Javas
uråldriga nationalinstrument i större eller
mindre sammansättningar, allt efter råd
och lägenhet.
Om javanen är ett musikaliskt folk?
Efter orientaliska begrepp ja. Gamelan
står bland österlandets alla mer eller
mindre primitiva instrument oomtvistat
högst. Men musikaliskt kan efter
västerländsk måttstock aldrig det folk kallas,
som utan spår av vidare utveckling
stannat vid gamelan som musikens A och
O, som nöjer sig med dess enformiga
och i evigt samma få tonsteg och
gångar fortlöpande melodier, och där det
konstmässiga till största delen ligger i
den starkt accentuerade, ofta rätt
invecklade rytmen, för vilken javanen som
förut antytts har ett medfött skarpt öra.
Att för oss hans tonskala är absolut
falsk kan naturligtvis härvid ej tagas
med på minussidan, det kan ju
tvärtom vara en brist i våra öron att vi ej
uppfatta skönheten i en skala, som löper
i en oktav av sju i stället för åtta toner.
Men vi äro nu en gång så skapade, och
vårt omdöme om den javanska musiken
får därutav sin prägel, det kan inte
hjälpas. Vi kan på sätt och vis till en
början betagas av den underbara klang,
som alla dessa förenade stälharmonikor,
xylofoner, kopparklockor, gonger, flöjt
och fiol frambringa, och vaggas sakta
med i den fasta rytmen, beundrande
dess konstfärdiga byggnad med alla dess
underliga förhållningar, synkoper m. m.
—- men du store värld vad vi bli »trötta
i kokosnöten» då vi setat där och hört
denna underliga musik i mer än den
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
