Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Askeladden. Helten i norsk eventyrdiktning. Av Georg Sverdrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Askeladden
samhug med de smaa og fordringsløse
i livet. Naar han deler den vesle nisten
sin med en stakkars krok av en kjerring,
naar han gir noen hjelpelöse dyr en
haandsrekning, naar han tar op
skaal-brott og rustne jernbaand, saa er det
nettop disse ting og disse vesner som
skal komme til nytte i det avgjörende
öieblik. Ikke fordi han er svart og
fillet og fattigslig, men fordi han eier
den sunne og dype visdom som skjuler
sig bak evnen til aa forundre og fryde
sig over det dagligdagse, fordi han har
öie og hjerte for alt hvad som lever og
aander, fordi han paa veien til
kongs-slottet bruker sine öine og örer, ser og
hörer hvad hans overlegne brödre
overser og overhörer, derfor er det
Askeladden vinner prinsessen og det halve
kongerike.
Og naar han saa har övet sit
storverk, saa kann han likevel staa lang og
slampet i fjösdören og flire til den
be-fippete kongsdatteren, helten og
skumpelskuddet i én person. Det er en
karaktertegning som faar frem enheten bak
motsetningene, smelter dem sammen,
saa der ikke blir brist i stopningen.
Askeladden som s k r ö n em ak e r. Tegning av
Erik Werenskiold.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
