- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
262

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Öknens konstnär. Av Louis Sparre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lo 7i i s Sparre

Dessa besök bära ej i regel en sorgens
prägel, de äro sammankomster, förtroliga
pratstunder, ett av de få tillfällen då
den muhammedanska kvinnan i dessa
trakter får avkasta sina slavbojor, utträda
såsom fri människa över hemmets
tröskel och med sina medsystrar fritt prata
och skvallra om dagens händelser,
intriger och rykten.

Sedan vi lyckligen genomgått denna
skärseld inträda vi på Moskéns förgård.
Anblicken är överraskande och målerisk.
Från den arkad, under vilken vi stå,
synes det nu intensiva middagsljuset flöda
ned över gården, skarpt belysande den
bländande vita moskéväggen och den i
täta grupper sittande församlingen av
byggnadsarbetare, i sina vita burnous
avätande sitt middagsmål. I ett av
gårdens hörn sitter en stor skara muntert
pladdrande och larmande barn. En yngre
man håller ordning på det livliga
sällskapet och svingar i hotande kurvor ett
långt palmbladsskaft över deras
huvuden. Den livfulla folklivsbilden inramas
av den vackra omgivande arkitekturen,
långa gångar beskuggade av på smäckra
stenpelare burna flata tak, kakelkantade
mörka dörröppningar, förgallrade fönster
och fladdrande brokiga tygstycken.
Slingrande oss mellan de ätande grupperna
nå vi fram till moskéns stora
ingångsdörr. I denna står en högrest vit gestalt
svept i fotsid vit mantel, huvudet
inlindat i turbanens tunna slöjor, som
om-rama ett mörkbränt, av svart gråsprängt
skägg bekransat ansikte, upplyst av en
hos araber i vardagslag sällsynt livlig
och eldig blick. Mellan de av ett
sympatiskt leende åtskilda läpparna lyser en
bländvit tandrad. Mannen föreställes:
Det är Ameur Ben-Brahim Ben-Gagah,
moskéns arkitekt och byggnadsarbetets
konstnärlige ledare, till utseendet en
femtio års man. Hans födelsebygd ligger
långt österut i byn G’mar, ej långt från

tunesiska gränsen. Till yrket är han
ursprungligen murare. Hans
konstnärliga begåvning upptäcktes snart, och han
har utfört flera anmärkningsvärda
byggnadsverk. Bland annat har han
medverkat vid utsmyckandet av en del av
Generalguvernörens palats i Alger. Han
avtecknar sig i dörröppningen mot
moskéinteriörens dunkelt belysta arkitektur,,
vänligt grinande i det starka solljuset.
Han ursäktar sig för de murbruksfläckade
händerna och den av färg fullstänkta
skjortan. Kanske var det
yrkesbrödraskapets, en viss kongenialitets inverkan
som gjorde att jag ögonblickligen kände
mig starkt dragen till denne arab med
den öppna, ärliga uppsynen, den
vinnande varma blicken, det soliga leendet.
Detta första fördelaktiga intryck
intensifierades ytterligare vid betraktande av
den storartade skapelse Marabout’en
med Ameur’s hjälp och biträde
fullbordade här långt ute på Saharas ökenvidder.

Legenden om den fromme
Sidi-Kha-led, som levde på Mohammeds tid, har
under tolv århundraden left på
nomadernas läppar och förtäljer följande om
orsaken till att hans jordiska kvarlevor
kommit att vila i denna del av den stora
öknen. Då Sidi-Khaled kände sin
levnads slut nalkas, föreskrev han, att hans
lik skulle bindas på en vit
dromedarhonas rygg, vilken därefter skulle drivas
ut i öknen. Han avled i Saharas
östligaste del, i de trakter där södra
Tunesiens nuvarande gräns går fram över de
stora bergsplatåerna. Kamelhonan irrade
med sin heliga börda länge ikring, tills
hon utmattad nedsjönk på detta ställe.
Fromma händer uppförde här ett litet
gravmonument över de heliga relikerna
och en liten oansenlig moské, till vilken
sedan dess årligen hundratal av öknens
söner vallfärdat. Si Abdel-Hamid har
gjort sig ett fromt mål av att i det
oansenliga minnesmärkets ställe resa en \jär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free