- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
261

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Öknens konstnär. Av Louis Sparre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Öknens konstnär

Ett horn av torget i O u l e d - Dj e l L a l.

ett starkt oväder uppe i bergstrakterna
vid Oued-Djedi’s källor. Av de många
ned för bergsluttningarna störtande
bäckarna bildas nere på slätten en mäktig
flod, vilken lavinartat framrullande över
öknen i den sedan urminnes tider grävda
fåran nedbryter och rycker med sig allt
i dess väg. Dess hotfulla dån höres
visserligen på långt håll, men ej så sällan
händer det på bredare ställen av
flodbädden att såväl enstaka färdemän som
kamelkaravaner bliva överraskade och
krossade av den framvältrande
stenblan-dade vattenmassan. I dag ligger
Oued-Djedis flodbädd torr och fredlig,
drömmande i det strålande solljuset, en
sinnebild av det outgrundliga folk som även
det drömmer i detta samma solljus, men
lika oförmodat under väckta lidelsers
inflytande kan lavinartat framstörta och
krossa allt i sin väg för att sedan åter

liksom floden låta sin energi, sina
lidelsers kraft, sin hetsighet rinna ut i
sanden och spårlöst utplånas.

Moskén, omgiven av höga murar,
ligger på en högre belägen platå. Vi stiga
ur vagnen och sträva uppåt på en
slingrande trampad stig, som leder genom
en mindre kyrkogård. Då vi passera
denna omringas plötsligen värt sällskap
av en svärm i röda och blå fladdrande
draperier klädda furier, utstötande gälla,
öronbedövande you-you skrin. De störta
fram mot Marabout’en, kyssa hans axlar,
händer, mantlar och kappor. Med
värdig, småleende, faderlig uppsyn söker
han med långsamma mjuka rörelser stävja
deras fromma iver och avvärja deras
livliga och lidelsefulla kärleks- och
vördnadsbetygelser. Det är i dag fredag, och
furierna äro kvinnor som enligt gammal
sed på denna dag besöka kyrkogården.

261

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free