Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Selander
blott en mycket klen ersättning. I
kanten av Guds trädgård» blir dock till hela
sin anda aldrig något annat än en av de
vanliga boulevardromanerna om själens olust
och köttets obotliga sällskaplighet, som vi
redan fått nog och mer än nog av. Att
en bok är flott skriven betyder mindre än
intet, när den i övrigt är tom, tom som
en såpbubbla, ehuru utan dess förmåga att
spegla något av den eviga solen.
Av Henning Bergers närmast
föregående arbete, »Hjärtat på väggen», tycktes
det framgå, att också han blivit gripen av
tidens religiösa farsot. Detta var
obestridligen ägnat att väcka en smula förvåning;
ty hela hans författarskap har ju så
uteslutande varit inriktat på att återge den
synliga fenomenvärlden, att man knappast
hade anledning misstänka något starkare
intresse hos honom för det som eventuellt
döljer sig där bakom.
Hans senaste roman, Vern vet, visar
också, att den kristna
omvändelsestämningen endast var en tillfällig raptus. Redan
titeln anger, att han nu återgått till en
världsmannamässig agnosticism, som står i
bättre samklang med hans litterära
föregåenden. Visserligen ljuder i slutkapitlet
smattret från frälsningsarméns orkester som
ett eko av förkunnelsen i »Hjärtat på
väggen»; men andens stridsmän i sina röda
mössor skymta endast ett ögonblick i
förbigående, och huvudintresset har flyttats från
de religiösa kriserna- till den kris, vars
förnämsta dokument äro börsens
aktienoteringar.
Henning Berger har alltid med
förkärlek skildrat modernt affärsliv, och det
skulle ha varit märkvärdigt, om inte den
nuvarande depressionen framför allt annat
tagit hans uppmärksamhet i anspråk. Den
bildar också bakgrunden för den
svartmålning av ett samhälle i upplösning, som
hans nya bok ger. Allt knakar i fogarna
och faller sönder, moralbegrepp och
familjeband, nervsystem och millionbolag. Det
verkar nästan symboliskt, att en stor del
av boken upptages av en paralytikers dag-
boksanteckningar. Henning Bergers
film-artade teknik lämpar sig ju alldeles
särskilt för att ge en bild av tidens yttre
drag. En bok av honom är en
storstadsgata med bilsignaler och båglampor,
skymtande ansikten i orolig brådska, glimtar
av människoöden utan början och slut.
Men hans framställningssätt speglar också
åtskilliga sidor av samtidens inre
konstitution, nervositeten, kosmopolitismen,
flyktigheten, brokigheten, bristen på sammanhang
och djupare innehåll. Det ligger något av
den mångomtalade mekaniseringen i det
sätt, varpå han med otrolig fingerfärdighet
för fram sina människor och situationer.
Man får det intrycket att han skakar om
dem som de mångfärgade glasbitarna i ett
kaleidoskop; han skulle kunna hålla på och
skaka hur länge som helst, och de skulle
gruppera sig i ständigt nya bilder,
skiftande, olika och ändå evigt de samma. I
längden verkar det tröttande med denna
anhopning av rekvisita, som man känner
igen från bokens tjugoåtta äldre syskon,
man blir anfådd av att per bil och tåg
och omnibus rusa från miljonärsvillor till
ruskiga nattpartihotell, från sjukhem till
danspalats och klubblokaler. De äro
otroligt lika det levande livets levande
människor, alla dessa alfonser och finansmän och
societetsdamer och forfalskare, men i grund
och botten äro de endast en taskspelares
marionetter. Händelserna i denna liksom
Bergers övriga böcker ligga alla på ett
och samma plan; trots den brokiga
förvirringen får man ingen känsla av hur
sammansatt och mångtydigt livet är. För en
framtida kulturhistoriker, som ville söka
staffage till en skildring av storstadslivet i
början av nittonhundratalet, borde Henning
Bergers produktion vara en sannskyldig
guldgruva, nästan i lika hög grad som
filmarkivens samlingar av dagsaktualiteter. Men
oss har han föga eller intet att säga om
det som rör sig inom oss själva — allt
det som vi i ångest söka bringa till
klarhet och som det borde vara en diktares
enda strävan att efter måttet av sina
krafter hjälpa oss finna ett svar på.
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
