Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Om Sophie Elkan. Några personliga intryck. Av Jeanna Oterdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O vi Sophie Elkan
Fot. Atelier Jonason, Göteborg.
Sophie Elkan. Det sista porträttet.
grunden av hennes ovanligt starka
självmedvetande.
Det var ett slag av människor, som
Sophie Elkan omfattade med ett särskilt
intresse, på samma gång som hon emot
dem var mera kritisk än mot andra.
Det var de unga. Som helhet tyckte
hon inte om nutidsungdomen, delvis på
grund av bristande kännedom om den.
Hon ansåg den i stort sett okulturell,
framfusig och i saknad av djupare
intressen. Hennes omdöme om den
moderna skolbildningen voro hårda nog,
och kanske en smula upprörande för
den som visste, att hon aldrig satt sin
fot inom en modern skolas dörrar. Men
hon dömde efter de resultat hon såg,
och det skall gärna medges, att de ofta
nog gåvo anledning till klander. Mer
än över skolorna ondgjordes hon över
»kurserna», sömnadskurser,
hushållskurser, bokföringskurser och allt vad de nu
401
heta, dessa fortbildningsmedel, som
något så när välsituerade flickor bruka
begagna sig av efter slutad skolgång.
Hon ansåg dem förslöande och
person-lighetsförödande. En ung människa skall
på egen hand gripa sig an med sitt
bildningsarbete, själv välja vad hon skall
studera, själv tänka över vad hon lärt.
Hon dömde efter sitt eget mått som
ung, efter sin egen vakna och snabba
intelligens och sitt eget brinnande
bildningsintresse och tänkte inte på att
genomsnittsungdomen, då och nu, är av
annat slag. Men hon hade ingenting
högre önskat än att kunna få se ljust
på ungdomen, kunna få hoppas att den
skulle infria vad den äldre generationen
bäst hade drömt men aldrig uppnått
för sin egen del. Slutscenen i
Mäster-sångarna, där de gamla böja sig för det
nya släktet i Walters gestalt och räcka
sångarkransen åt honom, stod för henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
