Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rösten ur mörkret. Av Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rösten iir m ö r kr e t
skulle nog kippa efter andan om jag
gav dig ett par örfilar eller en
halskaka.»
»Försök! Kom an!»
»Nej, jag gitter inte.»
Det blev tyst en stund. Simone
knöt handen av ilska över den andres
lugn. Vad skulle han hitta pä?
»När och var blev du fast?» frågade
han slutligen.
»Vad rör det dig?»
»Man kan väl få prata för att få
tiden att gå, tills vi ska upp i
tortyrkammaren.»
»Jag skall inte dit.»
»Hur kan du säga det? Dit komma
vi alla.»
»Inte jag.»
»Har du då redan bekänt allt?»
»Vad angår det dig?»
»Säg mig nu för ro skull hur du
blev fast.»
»Nåja. Det var i en kyrka i morse.
S. Maria del Cosmedin för resten.
Prästerna där höllo på att driva ut djävulen
ur en vansinnig kvinna. Hennes skrik,
då de piskade henne, trängde ända ut
på torget. Jag rusade in, grep de båda
prästrackarna i nackskinnet och riste
dem så att de tappade andan och
kvinnan hann springa ut, naken som hon
var. Men sakristanen hade skickat efter
sbirrerna, och så blev jag tagen. Då
jag sade mitt namn befanns det att jag
redan i går blivit angiven av en kvinna
som delaktig i sammansvärjningen mot
påven och att man förgäves sökt mig
i min bostad. Man ansåg sig inte
behöva några bevis mot mig; jag var ju
bror till »valsgreven» och hade
naturligtvis velat hämnas honom. Det
nekade jag inte heller för, ty det var sant.»
»Och nu skall du hängas?»
Intet svar.
»Eller är du dömd till galärerna?
Skramla då inte för mycket med dina
24—Ord och Bild, 31 ;a årg.
kedjor så att du väcker romarna, då
du sopar deras gator om rnornarna.»
»För mig finns inga mornar mer,
med eller utan kedjor.»
»Jaså, du skall då dö? Och bli
begraven på skökornas kyrkogård
nedanför Monte Pincio, så adelsman du är?»
»Vad gör det mig då jag är död?
Huvudsaken är att jag dör innan jag
lägges på sträckbänken.»
»Är du så rädd för plågorna, du lilla
mammas gosse?»
»Nej, men jag är rädd för att i
sinnesförvirring förråda mina kamrater.»
»Och du tror att du kan slippa
tortyr ?»
»Det tror jag inte, jag vet det.»
»Hur kan du vara så säker?»
»Därför att jag har något gömt i
mitt öra, som fångknektarna inte hittade
då de kroppsvisiterade mig nyss.»
»Vad då? Gift?»
»Ett litet piller som dödar tre
minuter sedan man sväljt det.»
»Ge mig det!» utbrast Simone
häftigt.
»Tror du jag är tokig?» hånade den
andre. »Och du kan inte ta det; jag
är säkert starkare än du. Kom hit och
försök, om du vågar.»
Det blev tyst. Genom det svarta
mörkret som böljade omkring dem
hördes intet annat ljud än judens
feberaktigt flämtande andedräkt.
»Du är lycklig, du som är så stark»,
sade Simone slutligen. »Ja, jag vet att
du är stor och axelbred, jag har sett
dig många gånger. Dina krafter skola
nog stå bi under tortyren, du behöver
inte rädda dig undan i förtid, du skulle
ingenting förråda.»
»Det vet man aldrig på förhand.»
»För resten, vad gör det om du
också skulle låta dem rycka ett och
annat namn ur halsen på dig? Dina
kamrater ska i alla fall förr eller senare
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
