Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tre stora romanförfattare och några personliga reflexioner. Av John Galsworthy. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Galsworthy
förrän jag glömt allt vad jag lärt mig i
skolan och vid universitetet. De som
bedrivit vetenskapliga studier äro sällan
skönlitterära författare av någon styrka,
ty jag fruktar att den som är född med
en rik fantasi sällan har lust för ett
träget studium av något annat än livet.
Känslan för ordens färg och rytm kan
uppodlas en smula genom läsning av
poesi och god prosa, men den beror
vida mera på medfödd känslighet och
ett musikaliskt öra. Förmågan av
komposition är också medfödd. Förmågan
att rakt på sak och träffande uttrycka
vad man ser eller känner är medfödd;
den kan icke frambringas, endast
förbättras. Och vidare — ingen kan lära
en diktare att känna eller se livet på
något särskilt sätt. Vad vi kunna säga är
alltså att en romanförfattare, sedan han en
gång lärt sig läsa och skriva, icke kan
av någon annan läras annat än vad han
skall utelämna och hur han icke skall
skriva, resten av hans uppfostran
ombesörjer livet självt. Låt mig därtill
lägga några ord om vad vi mena med
ordet konst i förhållande till romanen.
Jag sade i början av denna uppsats
att den skönlitteräre författarens
fantasibild måste för öga och öra, för förstånd
och känsla hava sanningens riktiga
proportioner, och att denna fantasibild måste
vara färgad av hans temperament. Jag
tänker att dessa definitioner ligga under
allt användande av ordet konst. Men
då vi använda detta ord om romanen,
måste vi ihågkomma romanens historia,
den mångfald former den genomgått och
ännu genomgår alltsedan Cervantes och
västerlandets första stora roman Don
Quixote. Så vitt jag vet togo alla de
västliga ländernas tidiga romaner (de
engelska gjorde det otvivelaktigt) den
picareska formen, en rad biografiska
händelser löst sammanhållna, liksom
Don Quixote, kring en eller flera cen
trala figurer. Enhet och proportion,
utom av detta primitiva slag, frågade
författaren icke efter. Romanen hade
längd, men varken bredd eller
avrundning. Mot slutet av adertonde
århundradet börjar formen modifieras, romanen
blir rundare och rundare tills, vid den
tid då Dickens skrev, cirkeln blev
romanens erkända form. Orsakerna och
betingelserna för denna gradvis skeende
förändring är jag icke beredd att
klarlägga, men utvecklingen var av ungefär
samma art som den vi kunna iakttaga
inom måleriet på renässansens tid. I
händerna på sådana män som Dickens
och Balzac, Walter Scott och Dumas,
Thackeray och Hugo, antog romanens
form en viss grovt tillyxad avrundning,
en viss avvägd proportion mellan delen
och det hela; men det blev förbehållet
en man av mera poetisk känsla joch
större mottaglighet än någon av dessa
att fullända proportionen genom att
införa urvalets princip, lämna ut allt som
icke är väsentligt, tills detta fulländade
förhållande mellan delarna och det hela
uppnåtts, vilket skapar vad vi populärt
kalla ett konstverk. Denne författare
var Ivan Turgenjev, lika överlägsen i
romanens konst som den store Charles
Dickens var konstlös.
Turgenjevs kritici och beundrare hava
vanligen uppehållit sig vid att han
saknade sammanhang med den ryska
kulturen, att han var så olik den löst
sammanfogade jätten Gogol och den
formlöst jättelike Dostojevski. De ha ivrigt
betonat att han hörde västern till, men
därvid har det undgått dem att västern
icke hade hälften så mycket inflytande
på honom som han på västern.
Turgenjev skapade sig sin särställning inifrån
sig själv, icke utifrån; och den verkliga
hemligheten med hans frigjordhet och
hans estetiska storhet (ännu oöverträffad)
ligger i att han var den största naturliga
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
